Khalad Photography Blog
DET FINNS NÅGOT GRUNDLÄGGANDE MED DEN FOTOGRAFISKA BILDEN SOM INTE ÄR UPPKLARAT
***
*
Affe ursäktar säkert, nedanstående är egentligen min kommentar till hans blogg i går och till diskussionen som följde. Jag har ju lite avvikande mening men var sent in i diskussionen så jag gör kommentaren som en egen blogg.
*
Det finns något grundläggande med fotografiska bilder som inte är uppklarat.
Vad gäller avsiktligt dokumentära bilder är det självklart att man inte bör "förstärka" bilden, den bör vara så nära verkligheten som möjligt. Om vi däremot går utanför dom rent dokumentära bilderna förstår nog inte jag varför det är viktigt att fortfarande vara väldigt restriktiv med hur man hanterar bilden. Befinner man sig utanför den dokumentära genren måste väl den slutgiltiga bilden stå för sig själv? Går vi till ett annat konstområde, måleri, finns inget krav på att målningarna inte får vara överdrivna, för nedtonade eller på annat sätt i grund förändrade jämfört med verkligheten. Vissa konstnärer håller sig nära verkligheten, Lerin tex, men går vi till impressionisterna eller kubismen är friheten stor och ingen skulle säga att sådär såg väl inte staden Guernica ut? Frågan är intressant, inte minst därför att på den här sidan talas ofta lite nedlåtande om vardags- och amatörfotografi eller massfotografi. Bakom detta finns ofta åsikten att foto minsann är en konstform precis som andra, måleri tex. Det instämmer jag helt i. Ändå tycks kamerans tekniska förmåga att dokumentera verkligheten bra och det verklighetstrogna ideal som därmed associeras liksom spiller över på alla andra områden av fotografi, trots det inom dessa andra områden inte finns någon självklar fördel/styrka i att vara så verklighetstrogen som möjligt.
/ Björn
PS1 Bra bilder båda och bara du Affe kan säga om du haft en mening med bilden som gör ena bilden bättre än den andra.
PS2 För att göra det ytterligare komplicerat är det lätt att få för sig att detta gamla krav på att alla foton ska vara rimligt naturtrogna satt sig så väl att väldigt många har bestämt sig för att det är detta man tycker om, inte det "överdrivna". Sett ur ett konstnärligt och bredare perspektiv är det för mig uppenbart att väldigt mkt av konsten annars handlar om att hitta nya uttryckssätt och gärna både chockera och kanske tom genera. Men alltså inte inom fotokonsten?
*
*
***
En del av kontentan som man kan utläsa av min kommentar till Affe var just att när det gäller icke dokumentär fotografi, så är det min sak vad jag väljer för färger på paletten, och vilka penslar jag använder.
Med det sagt, måste man nog också påpeka att det skall vara frågan om ett val av penslar och färger som kommer i bruk - inte något program som skapar bilden.
Sedan kan betraktaren bejaka eller förkasta bilden när den ligger på bordet. Det är slutresultatet som räknas.
Hälsningar, Bjarne
"Jag har funderat en del på detta med att ”ta i” när man drar i spakarna när det gäller bildbehandling. Det jag skriver om här handlar inte om de som använder bildbehandling på olika sätt som del i sitt konstnärliga uttryck utan om de som bara vill ”krydda” sina dokumentära bilder."
Med andra ord har jag ingen avvikande åsikt utan jag förstärker mina egna bilder ganska kraftigt emellanåt.
Men det jag egentligen ville fokusera på, vilket inte verkar gått fram riktigt, är hur det snabba flödet idag där vi formligen översköljs av bilder driver fram mer extrema bilder och bildbehandlingar för att över huvud taget fånga betraktarens uppmärksamhet? Och om detta i sin tur "skapar" nya normer för "hur bilder skall se ut för att vara bra".
Om vi tar en sådan fotograf som Josef Sudek som exempel så undrar jag om hans bilder, eller den typen av långsamma kontemplativa bilder över huvud taget når ut utanför den smala kretsen av människor som är genuint intresserade av bild idag? Eller i förlängningen, skulle ett sådant konstnärskap vara möjligt idag då en förutsättning för att få maten på bordet är att nå ut med det man gör?
Mitt inlägg, hoppades jag, snarare skulle starta en debatt om den likriktning som alltid är risken där alla jagar inklick och likes och även finansiärer ser antalet inklick som det viktigaste.
Men jag kan givetvis ha fel, eller så kan man tycka att det är en naturlig utveckling som inte är något att bry sig om.
/Affe
Snyggt!
/N