Khalad Photography Blog

Vackra vinterbilder! Tänk att vi har fått en sådan vinter i år.
Jag har väntat intresserat på att temperaturen skall gå ner till 20 på Åland någon natt - men inte. En sådan natt, och jag skulle bli av med mina Kastanjemalar som sedan några år plågar och förfular mina grindkastanjer. Hasselvik ligger på samma breddgrad som Korsheden.

Och det där med beslut. Vem skulle annars ta det? Du är nog väldigt kompetent att hålla i saken och styra till det bästa.

Björn!

Tack för att du delar med dig av dina tankar, kring frågor som vi alla har i olika saker. Den kärlek, omtanke du visar din hustru kommer att leda dig rätt i de beslut du behöver ta för det bästa för er två.

Önskar dig en skön helg!

Daniel

Jättefina bilder på vinterskrud. "Staketstolpen" och nästa sista sticker ut extra för mig. Skrivet från Skåne där vi har "bara" -19.

Jag förstår att det är ett svårt beslut, men ibland måste man ta dem också även om det bär emot inombords.

Hälsningar, Bjarne

Jag tycker Alf resonerar klokt och förnuftigt men vi har alla olika bevekelsegrunder. Du är så pass klok att du kommer fatta rätt beslut som känns bra både för dig själv och din hustru. Känner jag dig rätt har du redan bestämt vilket. Bilden på stängselstolpen känns kall och ödslig. Precis som det kan kännas en kall vinterdag.

Det finns ett alldeles särskilt, medicinskt skäl till varför beslutet är svårt. Ska försöka ge en kort sammanfattning:

I:s Alzheimerdiagnos är c:a 7 år. Jag tycker hennes kognitiva försämring gått förhållandevis långsamt. Fortfarande efter 7 år har vi god kontakt, I förstår allt jag säger, vi samtalar om vardagstrivialiteterna här och nu, även om hon börjar få svårt att tala, det blir ofta korta meningar som jag får avsluta. Hon har inga temperamentsutbrott, aldrig ovänlig eller arg och heller inga vanföreställningar.

Markant är istället den fysiska försämringen som kommit sent och gått desto snabbare. Förra sommaren var hon med i Korsheden, vi promenerade (någon km) och vi simmade (korta sträckor) tillsammans och hon klarade sig utan inkontinensskydd. Idag kan hon inte stå upp själv, ännu mindre gå och hon är helt beroende av inkontinensskydd. Total förändring på ett och ett halvt år.

Förra sommaren konstaterades vid uppföljning av tidigare stroke att hon fått NPH (normaltryckshydrocefalus, vattenskalle). Röntgenuppföljningar genom åren visar att denna NPH utvecklats under de senaste två åren. De absolut vanligaste och tydligaste symptomen av NPH är gångsvårigheter och inkontinens. Upptäckt i tid och med gott allmäntillstånd kan detta opereras, man gör en shunt som minskar mängden av ryggvätska i hjärnans håligheter. Detta leder ofta ( inte alltid och i olika utsträckning) till minskade problem.

I har nu börjat en utredning för att se om hon bedöms ok för operation.. Detta tar tid och operation blir tidigast i vår om den alls blir av, i vilket fall långt efter vi måste ta ställning till boendet. Skulle hon få operation, och skulle hennes gång- och inkontinensproblem bli någorlunda bättre skulle jag direkt säga att det kognitiva tillståndet enbart inte är så dåligt att hon behöver särskilt boende än. Å andra sidan skulle minskade gång- och inkontinensproblem naturligtvis ge henne bättre livskvalitet även om hon då bor på särskilt boende.

/ Björn