Khalad Photography Blog
HAR VI DET FÖR BRA?
***
Om jag förstått rätt har människan alltid kämpat för att få det bättre. I första hand för sig själv och sin familj, men också den egna byn och stammen och så småningom också för landet och rentav världen. För länge sen handlade det om att få mat för dagen och tak över huvudet. Svält, rovdjur, hetta och köld var reella faror för dom som överlevt barnaåren - barnadödligheten var extremt hög med våra mått. Det har över långa tider gått extremt sakta. Inte mycket hände från generation till generation, eller ens från sekel till sekel. Under dom sista 1000 åren har det börjat ta fart. Boktryckarkonsten, krutet, ångmaskinerna. Vägarna, båtarna. Och under de senaste 150 åren har utvecklingen fullkomligt exploderat. Elektricitet, telegraf och telefon, tåg, bilar och flygplan. Radio och television. Datorer och mobiltelefoner. Nätet. Smittkoppsvaccin, pencillin, strålkniv och individuellt utformad cancerbehandling. Rymdteleskop och marssonder som autonomt tar markprover.
*
Dom stora barnkullarna som ursprungligen funnits hos alla folk, nödvändiga för att få några barn att överleva och ta hand om åldrande föräldrar gav plötsligt starten för en extremt snabb befolkningsutveckling när barnadödligheten sjönk brant. Mat fanns för första gången nånsin att mätta dom allra flesta och mediciner och insikt om hälsosammare livsstil gjorde att parallellt med snabbt ökade barnantal livslängderna började öka nästan lika snabbt. Resultatet blev en oerhört snabb befolkningsutveckling. Från under 1 milliard år 1800 till åtta milliarder idag. Trots den snabba befolkningsökningen har världen generellt aldrig sett lägre barnadödlighet, högre livslängder, större jämställdhet mellan könen och lägre andel svältande än idag.
*
Men så var det haken då, klimatet. Är vi på väg att underminera grunden för vår egen existens? Är det stopp nu? Ska vi tom backa? Kan alla ha helkaklade badrum och två bilar, åka på semester till Thailand? Och fritidshus? Eller byta kamera vart femte år och köpa till ny optik? Alla betyder just nu inte varenda en med de saker jag räknar upp, vi har olika områden att lägga pengar på. Men ändå, är det stopp nu, en del är väldigt tydliga med att säga att det måste vi såklart? Och hur ska man stoppa utvecklingen och marknaden? Marknaden är vi ju? Jag vet vad jag tycker men det får anstå till någon annan gång.
*
Bara för att visa hur fort det gått nu på slutet har jag lagt in några bilder hemma från Ludvika från 50-talet. Dom är alla mellan 65 och 70 år gamla. Fyra bilder är hemifrån oss på Carlavägen och en bild från Tre Krokars Gata. Vi hade det inte dåligt, vi hade det bra, båda mina föräldrar var lärare, typisk medelklass alltså. Men nog har det hänt en del.
*
Första bilden är faktiskt från Sälen, vi gjorde skolresa dit 1953 för att gå några dagar. Där fanns en lift, det hade jag knappt hört talas om, men inga 6- eller 8-manssoffor som ni ser. Det fanns alltså människor också då som hade råd att åka till fjällen och bo på Högfjällshotellet men dom var inte så många och vi hörde definitivt inte dit.
*
Lunch i köket på Carlavägen 31, 1954. Gammal lägenhet med högt i tak. Vedspis men en elektrisk dubbelhäll med två kokplattor hade vi köpt. Ingen riktig diskbänk men en sink. Väl använda aluminiumkastruller. Vaxduk. Spisgaffeln hänger där den ska.
*
Badrummet i samma lägenhet, Carlavägen 31, lillebror Dag 12 i badkaret, 1956
*
Samma tillfälle. Enkelglas med lösa innanfönster i ganska bedrövligt skick. Minns jag rätt fanns varmvatten mellan 15 maj och 15 september bara en gång i veckan, det var inte eldningssäsong den tiden vilket betydde att värden inte behövde elda så ingen elementvärme under den perioden.
*
Auktion utanför auktionskammaren vid torget, 1956. Propert och rejält men inga lilafärgade frisyrer och inga jeans
*
Lägenheten Tre Krokars Gata dit vi flyttade 1958, bilden sannolikt från året efter. Och nej, ingen tidning med tjejer, en Adox-katalog
*
Hemma hos mormor och morfar var köksstandarden precis densamma, vedspis med elplattor. Min moster, Olga, gräddar plättar
*
Närbild på elhällen. Stålplåt, den höll länge! Aluminiumkastruller också här. Nersänkt knopp på locken för att man skulle kunna sätta en kastrull på den andra för att hålla värmen.
*
***
Just att de visar vardagslivet är nog ganska ovanligt! Och att du plåtade först, åt sen, en klar prioritering.
Har vi det för bra? Det där med "vi" är svårhanterligt. Jag har lärt mig av livet att inte avundas dom som ser ut att ha det bättre, hur dom har det bakom fasaden vet man inget om.
Klimatet tar vi en annan dag!
Den här fantastiska utvecklingen kanske har varit litet ojämt fördelad, och det är nog det vi står inför nu!
Hur fördela ansvaret och bördan?
/B
Betr. dina tänkvärda ord:
Det finns ett talesätt här i Jämtland, och översatt från det jämtländska språket blir det: ”Förr mådde man bättre än man hade det, nu har man det bättre än man mår…”
mvh
/B
Tycker Börje beskrev min syn på det hela lite i ordspråket.
Att folk har det bättre nu än då utvecklingsnässigt även om vi inte vet hur folk har det och mår. Samtidigt vet folk ( vi ) inget om framtiden. Det blir spekulationer. Behöver inte bli bakåtsträvat sas. Människor mår ju iaf bättre om kroppen "används" och träffar andra irl osv. Frigör stress och tankar
Sen vad folk gör utav det är upp till var och en.
Mvh N
I tingens värld har utvecklingen accelererat, där har ingenjörerna uträttat betydligt mer än politikerna.
Vad gäller den andliga världen har det blivit sämre.
Väldigt många på klotet lever av vad ett jordklot eller mindre producerar och det finns nog folk hemma i Sverige som lever upp till Parisavtalet redan nu. Och så finns vi som behöver fyra klot. Det onödigt rika blir snabbt det nya normala, tror jag.
/Gunnar S
PS. Jeansen kom till Sverige på sent fyrtiotal.
Hälsningar Lena