Khalad Photography Blog
PROJEKTET
***
Visst har jag försökt att skaffa mig några fotografiska projekt, baksidesprojektet tex och slaggsten och slaggstensbyggnader. Det är också teman som jag då och då återvänder till. Inget av dem är dock projekt som jag brinner för, som liksom berör mig på djupet. Mitt verkliga projekt, som jag egentligen aldrig sett som ett projekt, är ju att berätta om mitt liv, dvs min vardag. På sätt och vis är väl det ett projekt vi alla som fotograferar har. Ändå framstår det alltmer som mitt enda riktiga projekt. Dessutom ett projekt som pågått under nu 70 år, med bilder sparade från hela projekttiden.
*
Frågan är hur stort allmänintresse ett sånt projekt kan ha. Jag gissar själv att de äldsta bilderna från mitt första fotodecennium, 50-talet, har ganska mycket allmänintresse. Tidsmiljöer, mode, nostalgi finns ju där. I övrigt handlar det väl mest om att då och då kunna visa bilder med hyfsad kvalitet, även om dom inte har någon inneboende betydelse för andra. Fortfarande ger dock temat mig "möjlighet" att berätta om sånt som berör mig starkt. Dom senaste åren är det ju I:s Alzheimer. Jag har trott att jag vetat vad sjukdomen innebär. Inget av det jag trott mig veta har väl varit direkt fel men bilden idag är mkt mer komplex. Samtidigt som glömskan blir alltmer dominerande finns fortfarande så mkt insikter kvar och fungerande. Jag hade liksom trott att hennes tillvaro skulle bli mer, vad ska jag säga, avtrubbad? Jag drar mig för att skriva ordet men gör det eftersom jag upplever att det nästan är tvärtom. Hon hör omedelbart om min röst speglar irritation eller outtalade suckar (jamen det sa jag ju för två minuter sen; mat - vi åt ju alldeles nyss), hon hör när jag är glad och märker när jag är trött. Vi har bra kontakt helt enkelt. Förutom glömskan är det initiativförmågan som förändrats. Hon blir ofta sittande eller stående. Jag såg bilden när jag hämtade henne efter att ha klätt sig.
*
*
***
Det kanske ska bli mitt pensionärsprojekt att dokumentera min vardag.
Mer bilder på nära och kära.
Du har en väldigt fin och kärleksfull känsla i dina bilder :-)
Mvh Bengt
Stor ros både för dina texter och ditt väldigt - nästan poetiska foto här på I.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Dina ord berör även mej. Din värme och ändå sakliga framtoning är fin. Din vardagsbild är inte märkvärdig, men tillsammans texten växer den.
Tack för att du delar detta med oss. Jag följer dej och Din vardag, med stor värme.
// Conny
Jag tycker att din bild har fler dimensioner än bild, här finns känsel, doft och ljud. Mycket fin bild.
/Gunnar S
du kan trycka, skriva och utge den själv
familj och vänner
bokförlag
ang fotografiet så känns det för mig som om din fru fastnat i dagdrömmar om den bild hon ser upplyst på väggen - det liknar för mig en karta, typ orientering, det kan väcka djupa minnen
vad fint att hon kan spegla din sinnesstämning - vi är sällan medvetna om det så det ger ju en fin kontakt att fråga vidare om
hela er tid tillsammans från medveten till på väg bort kan du göra ett projekt av
jag tror det kan vara ett stöd under en svår tid - att låta sig följa med i det som händer - det
finns bara ett håll
fint att du berättar
7inger