Khalad Photography Blog

MÄNNISKAN, MEDIA OCH KLIMATET

***

Liksom de flesta är jag bekymrad för klimatutvecklingen. Med hög sannolikhet är temperaturstegringen orsakad av människan. Eftersom det är en kris, en klimatkris, känns det viktigt med så bred och korrekt information som möjligt. Felaktig och vinklad information, desinformation, är vanlig just under kristider. Det gäller också nu. 

*

Media tävlar i alarmistiska rubriker. Dom flesta sådana är medias egna formuleringar, vetenskapsmännen är för det mesta mer försiktiga i sina uttalanden och talar om sannolikheter, utvecklingsspann och olika scenarior. Men visst finns det experter som larmar, ett bra exempel är Johan Rockström som varnat för miljarder döda om den globala medeltemperaturen stiger med 4 grader eller mer. Men åter till media. Den vanliga upplägget är att man konsekvent väljer värsta scenariot från den vetenskapliga sidan, så pekar man på att med bara en grads uppvärmning hittills så har alla sorters extremväder ökat - stormar, översvämningar, regn, torka och lett till omfattande ökning av bla skogsbränder, ökenområden. Hur ska inte det bli med fortsatt temperaturstegring? Det är bara det att dom flesta påståenden om mer extremväder är direkt fel. Det finns bra statistik som visar att varken mängden eller storleken på stormar har ökat under de senaste 100 åren, arealen av skogsbränder i 100-150 årsperspektiv har minskat. Historiska genomgångar pekar på att översvämningar sannolikt var lika vanliga och kanske ännu större under de senaste tusen åren.

*  

Jag har lagt in en par artiklar hämtade från SvD igår resp 19 september efter bilden. Artiklarna visar med tydlighet att den info vi får i media är utvald och begränsad.

*

*

Alarmistisk rapportering om stigande havsnivåer
Pamina Falck
Näringslivets medieinstitut har undersökt hur Dagens Nyheter, Sveriges Radio, Svenska Dagbladet och Aftonbladet har rapporterat om stigande havsnivåer under ett års tid. Totalt har 329 publiceringar analyserats och av rapporten framgår att mediernas intresse för det värsta tänkbara utfallet dominerar.
Mediernas rapportering har jämförts med IPCC:s bästa och värsta scenario för hur den globala genomsnittliga havsnivån väntas förändras över tid. IPCC framhåller att dessa beräkningar innehåller ett stort mått av osäkerhet – i synnerhet vad gäller scenarier som sträcker sig förbi år 2100 – men i rapporteringen utelämnas oftast osäkerheten som omger beräkningarna, och det värsta utfallet i ett värsta scenario framställs många gånger som ett framtida faktum om världen inte ställer om.
Utöver att medierna ger en dramatiserad bild av IPCC:s scenarier, så refereras det även återkommande till forskare, politiker och aktivister som ger en ännu dyst-rare bild av framtida havsnivåer än vad IPCC:s scenarier visar. Samtidigt som det endast i fem av de totalt 329 granskade publiceringarna lyfts fram forskare som varnar för en allt för alarmistisk klimatdebatt.
Dragningen att rapportera om det värsta utfallet i scenarier om stigande havsnivåer och samtidigt utelämna osäkerheten som omger beräkningarna, tycks sammanfalla med flera journalisters uttalade ovilja att nyansera klimatrapporteringen.
Ett exempel på mediernas syn på hur klimatet bör skildras är reaktionerna som uppstod efter en publicering i Expressen från 2019 med rubriken ”De är svenskarna som ifrågasätter klimatkrisen”. I publiceringen hängdes bland annat professorn i dynamisk meteorologi Lennart Bengtsson ut som klimatskeptiker då han anser att de mest alarmistiska klimatscenarierna är orealistiska.
Senare ställdes Expressen till svars för sin publicering under ett seminarium på Publicistklubben. Både DN:s kulturchef och SVT:s klimatreporter menade att ett liknande reportage inte hade varit möjligt i deras kanaler då Expressen – trots den kritiska vinkeln – med sin publicering givit plats åt klimatskeptiker.
Det kanske tydligaste exemplet på oviljan att bredda ämnet återfinns i DN:s ansvarige utgivare Peter Wolodarskis text från förra hösten: ”Klimatkrisen är inte en åsikt. Den är ett grundläggande faktum, baserat på samlad vetenskap. Den som sprider osäkerhet om detta ägnar sig åt förnekelse.”.
Inställningen att det finns en sanning som inte får ifrågasättas går dock på tvärs mot vetenskapens – tillika journalistikens – fundament. Den att vara kritisk, nyfiken och ständigt beredd att ompröva sin tes.
Klimatet är oerhört komplext och anledningen till att det råder stor osäkerhet kring IPCC:s scenarier av framtida havsnivåer är dels att framtiden alltid är oviss, dels att klimatvetenskapen är långt ifrån fulländad.
När en ansvarig utgivare lik- ställer olika infallsvinklar med förnekelse så stängs dörren till en sund debatt men också till den friska journalistiken. Det är här den agendasättande journalistiken tar vid – den som inte längre söker svar utan tror sig bära på sanningen.
Projektledare vid Näringslivets Medieinstitut. pamina.falck@naringslivets- medieinstitut.se

*

Arbetsklimathotet på Dagens Nyheter
Susanna Popova
[email protected]
Det är inte så ofta journalister diskuterar sitt jobb offentligt. Så när journalisten Anders Bolling i en text publicerad av NMI, Näringslivets medieinstitut, berättar hur hans klimatrapportering hanterats av Dagens Nyheter, presenteras ett ovanligt tillfälle att kika in bakom kulisserna:
”Som DN-journalist vinnlade jag mig om att återge alla sidor av den komplexa klimatberättelsen. Ämnet intresserar mig intill nördighet sedan decennier. Jag visste också att det, underligt nog, var kontroversiellt att göra detta. Men jag fick sällan några direkta reaktioner på Dagens Nyheters redaktion. Det kunde vara en eller annan liten uppmuntrande kommentar (med låg röst) vid kaffeautomaten.”
En dag approcheras han av nyhetschefen Caspar Opitz. Han gjorde det känt att han ansåg att Bollings rapportering om uppvärmningen och dess konsekvenser … var problematisk. Inte felaktig, problematisk. Och så gjorde han den fatala liknelsen mellan klimat och Förintelsen med slutklämmen att också förintelseförnekare, av DN, ”hålls kort”. Som ni förstår, var DN:s linje alltså att hålla ”klimatförnekare” kort och Bolling närmade sig gränsen.
Men som Bolling sen påpekar är det ytterligt få som inte tror att människan påverkar klimatet. Utan: ”Vad hela saken handlar om är hur stor påverkan är, hur snabbt uppvärmningen går, hur känsligt klimatet är för ökad koldioxidhalt, hur mycket själva vädret påverkas av detta och i vilken mån förändringarna är skadliga eller kanske i vissa fall har fördelar.”
Med tanke på händelsen ovan säger det sig självt att resonemanget var lite för nyanserat för DN:s redaktion.
Handlade det om ett olycksfall i det redaktionella arbetet på DN? Bolling: ”Ett par år före ovan nämnda incident fick jag en annan tydlig indikation på att DN:s ledning ville undvika en icke-alarmistisk klimatberättelse. Jag hade fått klartecken för en artikelserie om saker som utvecklas positivt i världen. Gott så, men i min ursprungliga pitch hade jag med ett ämne som låg mig varmt om hjärtat: att ökenspridningen är en myt och att det sedan 1980-talet snarare pågår en förgröning. Den artikeln fick jag inte skriva. ’Men varför?’, undrade jag. ’Är det för kontroversiellt för DN-ledningen?’ ’Ja’, svarade dåvarande redaktionschefen Pia Skagermark, ’det verkar som det’.”
Bolling har slutat på DN.
Att en stor dagstidning i Sverige frångår grundläggande journalistiska principer kan hända, men är likväl lågvattenmärken. Och borde vara rätt svårt att försvara, ur ett ägarperspektiv. För det här är glasklara exempel på hur förtroendet för journalistik undergrävs, inifrån branschen själv.
Vad är då felet med aktivistisk journalistik? Att det inte är journalistik. För som Erik Fichtelius konstaterar i sin nyutkomna bok ”Äkta nyheter”, ska journalistik varken hjälpa eller stjälpa. Han har under lång tid pläderat för konsekvensneutralitet, men det är få som verkar lyssna till idén att nyhetsjournalisten ska beskriva verkligheten. Att sedan verkligheten kan förändras av beskrivningen, är en annan sak.
Den som ser sprickor i samhället gör rätt i att hålla sig borta från nyheter som aktivism, både den som är journalist och den som är konsument.
Journalist och författare. Läs fler av hennes texter på SvD.se/av/susanna-popova

***

2021-10-01 16:02   syntax

Tack för dom texterna Björn.

Kul att det börjar dyka upp kritiska framställningar i den etablerade pressen. Det ger mig vatten på min kvarn. Jag har ju i åratal varit "käringen mot strömmen", och vägrat acceptera de värsta alarmisternas ständiga olyckskraxande. Olyckskorpar har vi haft i alla tider, men på senare år har det tagit allt mer groteska proportioner. Det verkar som om man för att känna sig socialt accepterad måste komma med minst en klimatklagolåt om dagern. "Ett klimatgnöl om dagen är bra för magen?" Knappast – inte min i alla fall. Ständig negativism som sakna saklig teckning, får självkanibaliserande effekter.

Merparten av den värme som vi släpper ut i miljön kommer inte via indirekta effekter, som genom en växthuseffekt via koldioxid – utan vid direkta värmeutsläpp vid källan. Med fossila bränslen släpper vi ut direktvärme i miljön, värme som annars fortsättningsvis hade varit lagrad nere i jorden. Denna direktvärme har inte ett smack med koldioxid att göra. Med kärnkraft släpper vi ut direktvärme vid källan som tidigare inte existerade. Det har heller inte det minsta med koldioxid att göra. Följaktligen är effektiviteten högst begränsad av att jaga koldioxid.
Hur vore det om vetenskapen redovisade alla relevanta faktorer för att nå trovärdighet?

På 1950-talet när jag tyckte att det luktade illa från avgasröret på pappas bil, ställde jag frågan: ”Men pappa, vart tar alla avgaser vägen?” ... ” Dom försvinner i atmosfären”.
Kan det måhända vara samma sak med all den direktvärme som vi släpper ut, alltså helt vid sidan av koldioxidsnacket - att den försvinner i atmosfären... :-D

Måns H 2021-10-01 18:00

Intressant tanke att kärnkraftens värmeutsläpp kan ha direkt påverkan i globalt mätbar omfattning.

Jag försökte räkna på detta. Det finns 448 kärnkraftverk i drift. Om man som ett räkneexempel sätter en genomsnittseffekt för elektrisk produktion (den omvandlas ju till värme vid elanvändningen) om 1000 MW och att 4000 MW kyls bort så ger det 448 x 5000 MW, i runda slängar 2 000 000 MW.

Räcker det för att värma planetens atmosfär mer än i helt försumbar omfattning? Jag kollade hos SMHI:

"....det energiflöde från solen som hela tiden träffar jordens tvärsnittsarea är 174 000 000 000 MW och det är mycket större än alla andra flöden."

"Den potentiella effekten av världens alla kärnkraftverk (mars 2020) var 391 000 MW. Detta motsvarar cirka 0,0002% av det ovan nämnda flödet från solen." Min kommentar: Har SMHI fått med kylvattnet?

"Ett annat intressant flöde är det från jordens inre, som i genomsnitt är cirka 0,087 Wm-2 eller summerat över hela jordens yta cirka 44 400 000 MW, vilket gör cirka 0,03% av flödet från solen."

Sammantaget lutar jag åt att kärnkraftens direktpåverkan på den globala temperaturen är ganska så liten. Men det vore intressant om någon som kan räkna på riktigt gjorde det!

2021-10-01 17:14   Måns H

Jag tycker att media var helt ointresserade eller avfärdande. Nu tvärtom.

Liksom SMHI. SMHI framhärdade länge i att klimatet är stabilt, det är vädret som skiftar. Sen gick dom som trodde så i pension. En ny generation tillträdde. Tyst och stilla bytte SMHI fot. Nu beskriver SMHI klimatförändringarna och deltar i prognosar betet, SMHI har en hel sektion för det, Rossby Center.

De pensionerade tycker nog fortfarande likadant som förr. Jag känner en hedersman, f d höjdare på SMHI, som står fast.

Förr trodde jag (inte helt obefogat) att vi levde i en mellanperiod mellan istiderna. Att det skulle snöa så mycket att snön inte hann smälta och isen ta över som ett antal gånger tidigare.

Jag bytte uppfattning 1994. Det var glaciärernas avsmältning som för mig var ett tydligt tecken på att nåt helt nytt pågick och att takten är hög med geologiska mått mätt. Exakta takten är förstås svår att avgöra.

Gotland tar höjd för två meters havsnivåhöjning detta sekel. Byggstopp under den nivån. Avloppsverken anpassas redan. Ganska omgående fick jag ta ställning i ett enskilt fall (jag hjälpte till på länsstyrelsen). Nån ville bygga en villa 1 ,5 meter över havet. Detta på en lucktomt i en rad med andra villor. Låt dom bygga blev mitt utlåtande. Stiger havet så får man väl försöka rädda hela raden. Eller ge upp hela raden, även denna byggnad.

syntax 2021-10-01 19:23

Två meters havsvattenhöjning??
Ja, ja – det är som vanligt inte saker som händer, utan saker som spågubbar och spågummor påstår kommer att hända... :-)

För några år sedan gick jag ut i den fysiska verkligheten för att kolla själv.
Vid min sommarvilla på Åland har jag referenspunkter i fasta berget avseende sommarhögvattenståndet under 1950-talet. Det är ett lättidentifierat vattenstånd som inträffar när stora flacka lågtryck ligger en längre tid över Skandinavien.
För att göra en lång historia kort, visade mina undersökningar följande: Den relativa havsytan hade sjunkit 23-24 cm, vilket tämligen väl motsvaras av den genomsnittliga landhöjningen för området. Den verkliga havsytan ligger alltså still de senaste 65 åren.
Saken får mig att tänka på när jag i ungdomen var doktorand i Kulturgeografi. Vi brukade säga: ”Om inte kartan och verkligheten överensstämmer, då gäller verkligheten”.

Stalltips: Den där höjningen av havsytan på två meter lär nog vänta på sig.

2021-10-01 23:35   syntax

För att nu förtydliga mig lite - det är nämligen svårt att i frågor som dessa var både tydlig och kortfattad.
Kärnpunkten i mitt resonemang är att grundproblemet är den faktiska värme som vi släpper ut vid källan. Sedan blir frågan vad som händer med denna värme i atmosfären. Svante Arrhenius lanserade på 1890-talet teorin om växthuseffekten till följd av koldioxidutsläpp – att det alltså blir som ett lock som reflekterade tillbaka värmen.
Här måste man väga in att atmosfären i sig i allra högsta grad är ett reflekterande skikt som håller inne värmen och utgör en skyddszon mot rymdens iskyla (annars skulle vi frysa ihjäl på stunden).
Frågan är hur mycket Svante Arrhenius växthuseffekt lägger till? Det är en fråga som så vitt jag vet saknar ett vetenskapligt svar – då man hittills inte riktigt har lyckats fånga denna effekt och kvantifiera den.
Jag menar alltså att grundproblemet är den ständigt ökande mängd värme som vi släpper ut vid källan - exponentiellt sedan industrialismens början, och som ackumuleras i atmosfären. Detta sker helt utan någon växthuseffekt. Jag menar därför att man i dagens debatt inte ärligt visar alla relevanta faktorer – varken vetenskapligt eller massmedialt. Björn har alltså helt rätt i sin kritik.
Det vore ju fatalt om vi slänger ut miljarder, efter miljarder, efter miljarder på att jaga koldioxid – och så visar det sig att effekten blir ringa, eftersom det inte riktigt adresserar. problematiken.

2021-10-02 00:03   Khalad

Tack för intressanta kommentarer! Det är egentlige två saker jag ville få sagt med detta inlägg
1 Vi får inte en saklig och neutral info i media, inte ens från kända media som DN, ´SvD och SR. Dom är istället uppenbart alarmistiska, även om inte Publicistklubben håller med om det. Men handen på hjärtat, tror ni Publicistklubben tyckt det varit en god ordning om bankdirektionerna själva fått utredda bankernas inblandning i penningtvätt affärerna?
2 Andra uppgiftenn vara att påvisa att dom allmänt förekommande larmen om starkare och mer frekventa stormar, vanligare och kraftigare skyfall, fler och starkare skyfall, fler och mer omfattande skogsbränder, längre och mer utbredda torrperioder inte stämmer

Jag försöker fö hitta en del tillförlitlig litteratur som kan nyanser debatten och jag rekommenderar alla som är intresserade av klimatet att läsa Sven Börjessons bok En klimathistoria. Han tar inte st'llning för eller emot klimatkrisen men där finns en mängd med frågor och mängder med uppgifter och den har jag redan läst två gånger. Just nu håller jag vidare på med Inställd Akopalyps av Michael Schellenberger och har Björn Lomborgs bok False alarm på nattduksbordet. .Naturligtvis följer jag med miljöutvecklingen i alla "vanliga" källor också, inte minst har jag läst sammanfattningen av IPCC:s senaste rapport.

syntax 2021-10-02 09:21

Visst är det så! Saklig och neutral info kan vi glömma.

Det klassiska journalistiska uppdraget går ut på att journalisten går in och studerar sin företeelse så bra och allsidigt som möjligt, sedan kommer han ut och rapporterar så objektivt som möjligt. Det är själva idealet, sådant vi får höra vid högtidstal.
Verkligheten är en annan. Redan som ung man råkade jag en dag ut för en artikel i en känd rikstidning som behandlade ett ämne där jag själv är specialist. Jag såg då att det var knökfullt med glidningar, vinklingar, och halvsanningar. En medvetet vilseledande lögn fanns även att svälja för den stackars läsaren.
Där satt jag nu häpen, och funderade på hur det egentligen förhöll sig med alla andra artiklar jag hade läst under åren, där jag inte var specialist – artiklar jag hade svalt med hull och hår.

2021-10-02 10:15   mombasa

Hej. Om det här är alarmistiskt i rubrik och text ja då vet jag inte hur saker ska uttryckas. :-)
https://svt.se/nyheter/forskning-dagens-barn-star-infor-markant-fler-klimatkatastrofer
Lägg märke till att artikeln refererar till den ansedda tidskriften Science.
Trevlig helg
/Gunnar S

syntax 2021-10-02 10:36

Den artikel du hänvisar till börjar:
"Barn som föds år 2020 riskerar i genomsnitt att uppleva nästan sju gånger så många värmeböljor, tre gånger så många misslyckade skördar och dubbelt så många okontrollerade bränder jämfört med sina far- och morföräldrar."
Detta är inte bara alarmistiskt, det är skriverier som saknar vetenskapligt stöd - vilket Björn här ovan dristar sig till att påpeka. För tydlighetens skull citerar jag Björn från här ovan:

"Det är bara det att dom flesta påståenden om mer extremväder är direkt fel. Det finns bra statistik som visar att varken mängden eller storleken på stormar har ökat under de senaste 100 åren, arealen av skogsbränder i 100-150 årsperspektiv har minskat. Historiska genomgångar pekar på att översvämningar sannolikt var lika vanliga och kanske ännu större under de senaste tusen åren."

Hur saker skall uttryckas? Man skall tala sanning och inte hålla på med fria gissningar och spåtantsbeteenden för att stödja en egen alarmistisk agenda. Jag blir faktiskt upprörd över dessa olyckskorpars ansvarslösa kraxande!

Svar från Khalad 2021-10-02 11:01

Hej Gunnar. Den engelskspråkiga orginaltiteln lyder så här : Intergenerational inequities in exposure to climate extremes, den är avsevärt mer neutral än SVT:s rubrik. Där sägs tex inget om katastrofer. Naturligtvis påstår jag fö inte att varenda rubrik/artikel är alarmistisk. Om just dom här artikelförfattarna vet hur klimatet kommer se ut om 30, 40 och 50 år vet jag inte eftersom jag inte läst den,. däremot är vetenskapsvärlden inte alls lika överens om sina framtidscenarior som om att den globala temperaturen stigit med drygt en grad sedan mitten av 1800-talet. Det är fö också intressant att notera att vi haft denna under 150 år pågående temperaturstegring utan att det hänt särskilt mycket med klimatet. Men det är naturligtvis huvudorsaken till att så många, media och vetenskapsmän, påstår att klimatet försämrats och att extremerna avlöser varandra.
Till sist vill jag bara upprepa att jag faktiskt är bekymrad över både miljö och klimat även om jag inte tror på dom näraliggande katastrofscenariorna. Detsamma, trevlig helg!