Khalad Photography Blog

Undrar om jag inte borde ägna mig åt att bli siare, du vet dom där småannonserna i hälsotidningarna där olika människor gör reklam för sin förmåga att läsa framtiden, hitta förlorade saker och känna in vad med-människorna behöver? När jag skrev dom här raderna tänkte jag just att om Peter läser detta kommer jag få en kommentar, särskilt det där om frågorna är svårsmält. Skämt åsido, trevligt att höra av dig. För mig finns det två sätt att närma sig tillvaron, den praktiska, materialistiska resultat- och effektivitetsinriktade vägen och den som mer handlar om glädje, skönhet , kärlek , längtan, frid och acceptans. Vi behöver såklart ha tillgång till båda vägarna för att leva bra liv, åtminstone är det min tro. Själv har jag under livet fram tills jag var 60 bara använt mig av den ena vägen, fysiker och ingenjör som jag är, med hela arbetslivet inriktat på fakta, effektivitet, produktivitet och lönsamhet. Nu tar jag allt oftare chansen att få uttrycka erfarenheter från min steg på den andra vägen.
Just påståendet att alla frågor leder fel handlar om dom riktigt stora mysterierna, livets mening, existensen, universums gränser, vad som finns bortom, att förstå livet. Börjar vi analysera och dissikera vad livet "egentligen" är i stället för att leva i varje stund missar vi just det som är livet. Kärlek är en bra liknelse, du kan läsa hela bibliotek med böcker som avhandlar kärlek men har du aldrig varit förälskad vet du ändå mindre om kärlek än den som varit förälskad. Och att ta till sig mysterierna som livet innebär innebär inte att ge upp vetenskaplig nyfikenhet och logik men det lägger till en dimension som gör tillvaron, åtminstone som jag upplever det, en dimension som berikar
Tack för trevligt inlägg och att jag fick chansen att berätta, många hälsningar/ Björn

Jo du - den fällan faller jag allt för gärna i. Bra och välmodulerat svar annars Björn.
Men handen på hjärtat - då är det inte alla frågor som leder fel. Det är vissa frågor som leder fel, åt helsike fel. Där är vi helt överens.
För att nu ta en liknelse: Om man lär sig alla namnen på fåglar, så vet man inte ett dugg mer om fåglar för det - vi har ju själva hittat på alla namnen. Avancerade vetenskapliga teorier som tangerar dom existentiella frågorna har i slutändan inte större förklaringsvärde än stenåldersmänniskans tro på ett allomfattande moderväsen som vid en viss tidpunkt skapade himmel och jord.
Själv är jag ganska svag för de Nordamerikanska indianernas modell. Mycket skojigare än svara hål och kvantteorier - och som sagt, förklaringsvärdet är ungefär det samma. Nu blir nog många upprörda. Din fina bild på roten, är kanske roten till det onda... :-D

Visst är det så Peter, vi är helt överens. Nyfikenheten, och frågvisheten, är ju vad som lett människan framåt i det mesta. Men alla frågor finns det inte svar på och då menar jag inte med tillägget än. Ibland leder det längre, och till större insikt, att bara beundra skönheten i det det förunderliga än att försöka analysera den.
"Life is not a problem to be solved, life is a mystery to be lived"
När jag skriver såna här rader är det ju också mer prosapoesi än berättande bloggtext. Det ger mig möjligheten att mer få använda mig av känslor och fantasi än av logik och struktur :-) / Björn