Khalad Photography Blog

Måns, Stockholm är ingen riktig storstad. Den har inte ens ett riktigt centrum att tala om. Med internationella mått är den bara en handfull öar med broar mellan där varje enskild ö är mer som mellanstora städer eller rent av småstäder eller byar. Det finns några gator med tung trafik fortfarande som exv. Valhallavägen, Hornsgatan, Ringvägen, Vasagatan, Birger Jarlsgatan och Sveavägen men de övriga gatorna i centrala Stockholm tillhör inte dessa och den mesta trafiken går numera förbi staden. Stockholm har egentligen en förvånande liten och tråkig kärna som inte utvecklats ett dugg sedan 50-talet.

Passagen mellan T-Centralen och järrnvägssidan är det verkliga exemplet på att staden har stelnat i 50-talet. Den kulverten var innan pandemin rena mardrömmen på morgnarna då alla pendlarna vällde in. Om man försökte knyta ett skosnöre där i rusningen så är det frågan om man skulle överleva ens 5 minuter innan man krossades under pendlarströmmen. Utrymmet är i princip som på 50-talet fast det numera fått lite ny väggbeklädnad medan trafiken mångdubblats genom att pendlare från hela Mälardalen nu ska genom detta utrymme varje morgon och kväll. Alla snackar om bilköerna men ingen snackar om denna getingmidja som det inte hänt ett dugg med på 70 år. Det är ju inte så konstigt nu att fler och fler verkar tröttna på stadslivet och flyttar ut i kranskommunerna istället nu när proppen gått ur kring synen på distansarbete.

Städerna har ju också visat upp en "helt ny" sida som särskilda smitthärdar. Närheten i städerna har plötsligt visat sig helt dysfunktionell och otidsenlig. Så var det ju i än högre grad i Stockholm så sent som under kolerans tid på 1800-talet innan avloppen och vattenförsörjningen byggts ut och för att inte tala om under Medeltidens snusk. Hade inte staden haft ett stadigt inflöde av unga friska lantisar då, hade den självdött redan vid den tiden.

Tack för det Måns! När jag fick syn på bilderna insåg jag hur olika det är nu. Så småningom kommer nog folklivet tillbaka men jag tror det kommer att ta minst ett år till innan det mesta är sig likt. Jag skriver det mesta, för riktigt allt kommer inte vara sig likt. Under mina aktiva år har jag regelbundet kört i Sthlm, tycker det funkat bra, men jag håller med dig om känslan. :-)

Hej Per-Åke, jag uppfattar inte ens Måns har påstått Sthlm är en riktig storstad, vad du nu menar med riktig. Jag har under mina aktiva år varit i ett stort antal av dom riktigt stora städerna i världen men den här gången bloggade jag om Sthlm, ett Sthlm jag den gången fann både vackert och spännande. Kommentera gärna det (också) :-)

Det är väl bara det att jag inte tycker Stockholms-trafiken är så galen nu förtiden. De riktigt stora strömmarna går ju faktiskt inte längre direkt genom staden utan förbi den. Jag tycker Stockholm är rätt lugnt idag när det gäller trafiken om man jämför med mycket annat ute i världen.

Bilderna är härliga och jag tycker just mörkerbilder av staden med alla ljusen ger betydligt mer än dagsljusbilder i allmänhet.

Hej Sten-Åke! Jag nämnde Cityscapes nya ingress, den startar med "Storstad eller liten ort." Hur man än räknar så platsar Stockholmsbilder in i "Storstad eller liten ort."

Ä Stockholm en storstad? Invånarantalet brutto räcker väl en bit, men jag minns då jag tittade ut över "stan" från Kaknästornet med en amerikansk kollega. Det här är ju bara ett stort grönområde sa han. Jag har inte kollat dagsläget, men för 25 år sen så bodde bara en tiondel så många människor på Stockholms innersta kvadratkilometer som på motsvarande yta här i Norrköping.

Och som du skriver i senaste kommentaren så är trafiken i Stockholm lite lugnare nu - tror jag, har inte varit där sen coronan.

Måns, i min blogg "Södermalm - Om rivningarna på 60- och 70-talen, motståndet och gentrifieringen", så refererade jag bl.a. till det s.k. "Arkitektupproret"

"Mer än 40 procent av de svenska städernas äldsta bostadsbestånd revs 1960-1970. Under åren 1960-1975 revs i Sverige c:a 30-40 000 hus från 1800-talet och över 100 000 lägenheter byggda före 1901. I Katrineholm och Hagfors revs 80% av bostadsbeståndet. I Oxelösund, Köping, Enköping, Fagersta, Norrköping minst 70%. I Eskilstuna, Karlstad, Ljungby, Karlskoga, Tranås, Västerås, Nyköping, Uppsala, Linköping, Jönköping, Luleå, Borås, och Södertälje omkring 60%. I vissa städer och stadsdelar, bl a Norrköping och nedre Norrmalm i Stockholm, revs över hälften av befintlig bebyggelse. I Stockholms innerstad över 700 byggnader!"

Även ditt Norrköping nämns ju här som en av de städer där upp till 70% av byggnationen revs. 70% försvann och i Stockholm 700 byggnader. Det är som om vi skulle blivit bombade under Andra Världskriget. Efter det försvann mycket av det naturliga bofasta folklivet i centrala Stockholm.

https://www.fotosidan.se/blogs/stenisfotoblogg/index.htm?tag=S%C3%B6dermalm+-+Om+rivningarna+p%C3%A5+60-+och+70-talen%2C+motst%C3%A5ndet+och+gentrif

Jag tyckte rivandet var alldeles förfärligt. Precis som du beskriver. Sverige som inte skadades materiellt av andra världskriget rev självt sitt kulturarv. Jag trivdes på sätt och vis bra i Stockholm, det var och är min hembygd, men passade yrkesmässigt inte riktigt in och flyttade till Gotland. Där var jag med om att ändra deras Stockholmsinspirerade idéer att rivningssanera Visby till att sätta bevarandet främst.

Här i Norrköping var väldigt mycket borta då jag kom hit, men det centrala Industrilandskapet var tämligen intakt, pappersindustrin kördes för fullt in i det sista. Det fanns dom som ville rensa rent det för att bygga nytt, t ex chefen för stans dominerande byggföretag som köpte Holmen, men det står faktiskt en hel del kvar. Ibland kändes det som om jag och stadsantikvarien var de enda som gillade stan, men tack o lov gick det att hitta en majoritet för viss varsamhet.

Sverige nådde 2020 World Value Surveys näst sämsta placering då det gäller aktning för äldre människor. Det märktes under coronan. Jag tror att nåt liknande gäller även äldre bebyggelse.

Jag förstår och delar Arkitekturupprorets grundinställning, att Sverige borde bevara mer och bygga nytt så att det passar in. Tyvärr har huvuddelen av arkitektkåren en annan inställning, det nya måste bryta av, och det finns inte många arkitekter som behärskar konsten att få nya hus att passa in. Så det som ritas i den vägen är sällan riktigt övertygande.

Socialdemokratin har från begynnelsen varit besatt av "utveckling och framsteg" och det är förståeligt. De utgick från Lubbe Nordströms "Lort Sverige" som de ville städa bort och det gjorde man genom rivningar när det gällde blåskatarrskultur och utedass men även när det gällde människor man inte tyckte riktigt kvalade in i "arbetarklassen".

Alva och Gunnar Myrdals sociala ingenjörskonst ledde till 300 000 omhändertagna barn och tvångssteriliseribg av kvinnor samt bortstädning av de man skämdes mest för, "dårarna", bl.a. till nu avtäckta skandalomsusade Vipeholm. Det var väl rätt logiskt då att även tärande grupper som åldringar kom att ringaktas, så vår moderna ätttestupa på "ålderdomshem" eller vad de nu använder för politiskt korrekta benämningar under coronan är ju i det sammanhanget rätt logisk.

En stor del som hamnar på dessa hem dör under första veckan och om jag inte läste fel i DN, så dör hälften inom en månad. Min egen mamna klockade in på ett snitt av två veckor (långt innan coronan) och det var ju helt logiskt för trots att hon var helt OK när vi installerade henne på hemmet, så låg hon i kramper helt utmärglad och uttorkad i sängen efter fjorton dagar och var döende. Hon hade inte ens fått vatten och vi kunde inte ens prata med personalen för de förstod nog inget annat än tigrina i det fallet. Jag har svårt att se det som hände som något annat än institutionaliserat änglamakeri i privat regi till absolut lägsta kostnad.

Vi tror dessutom att barnhemsproblemen är lösta men det är de ju inte för nu kommer rapporterna som kräver nya utredningar om HVB-hemmen.

Socialdemokratin har från begynnelsen varit besatt av "utveckling och framsteg" och det är förståeligt. De utgick från Lubbe Nordströms "Lort Sverige" som de ville städa bort och det gjorde man genom rivningar när det gällde blåskatarrskultur och utedass men även när det gällde människor man inte tyckte riktigt kvalade in i "arbetarklassen".

Alva och Gunnar Myrdals sociala ingenjörskonst ledde till 300 000 omhändertagna barn och tvångssteriliseribg av kvinnor samt bortstädning av de man skämdes mest för, "dårarna", bl.a. till nu avtäckta skandalomsusade Vipeholm. Det var väl rätt logiskt då att även tärande grupper som åldringar kom att ringaktas, så vår moderna ätttestupa på "ålderdomshem" eller vad de nu använder för politiskt korrekta benämningar under coronan är ju i det sammanhanget rätt logisk.

En stor del som hamnar på dessa hem dör under första veckan och om jag inte läste fel i DN, så dör hälften inom en månad. Min egen mamna klockade in på ett snitt av två veckor (långt innan coronan) och det var ju helt logiskt för trots att hon var helt OK när vi installerade henne på hemmet, så låg hon i kramper helt utmärglad och uttorkad i sängen efter fjorton dagar och var döende. Hon hade inte ens fått vatten och vi kunde inte ens prata ned personalen för de förstod nog inget annat än tigrina i det fallet. Jag har svårt att se det som hände som något annat än institutionaliserat änglamakeri i privat regi till absolut lägsta kostnad.

Vi tror dessutom att barnhemsproblemen är lösta men det ör de ju inte för nu kommer rapporterna som kräver nya utredningar om HVB-hemmen.

Som sagt det ser ut som det gör därför att vi inte har de enligt DN ca 90 platser vi borde ha som representanter i Riksdagen för den äldre befolkningen. Istället rekryterar partierna konsekvent utan undantag in yngre och diskriminerar äldre. Det borde ske snarast för vårt samhälle idag är uppenbarligen i stort behov av ett balanserande svänghjul.

Hemskt om din mamma. Hemskt.

Jag baxade iväg min fru till ett särskilt boende. Det värsta jag gjort, men situationen hemma var helt ohanterlig. På boendet var det väldigt dubbelt, fint rum och snäll personal men nästan ingen medicinsk vård. Då coronan kom beordrade Region Östergötland vårdcentralen och boendet att de på SÄBO skulle lämnas på sina rum med palliativa medel. Även min fru. Nu blånekar dom fast det står i journalerna.

Iallafall överlevde min fru. Vi kommer ut igen nästan varje dag, känns som ett mirakel varje gång. Jag lirkar i min fru sånt som hon gillar. Hennes kontaktperson i personalen köper också, på sin egen bekostnad, också sånt som min fru gillar åt henne. (Jag har lyckats övertala personalen ifråga att jag får vara med och betala, att vi svenskar är noga med att tjänster och gentjänster ska balansera.) Ibland känner min fru igen mig och blir glad men samtidigt arg, det är mitt fel att hon är inlåst där.

Tack Jan, när man ser det här blir skillnaden mot idag påtaglig! Det kommer nog tillbaka så småningom men tar nog tid. 2022 kanske.....

Sorgligt tycker inte jag, tvärtom. Däremot gör det tydligt hur stor förändringen är just nu. Samtidigt kan jag tycka det är en bra påminnelse om att inte ta så mkt för givet. Jag brukar påminna mig om att mina föräldrar och de flesta i den generationen var med om två världskrig och spanska sjukan.

Jo jag tycker verkligen det är sorgligt. Hela idén med en storstad är närhet, olika nöjen, köp och sälj, kommunikation och interaktion och nu har en stor del av det konceptet fullständigt kollapsat. Inte minst när det gäller restaurang- och hotell-verksamheten, som normalt är en av stadens verkliga huvudnäringar.

Risken är stor framöver när vi mer och mer kommer handla elektroniskt också att stadskärnorna överges som i en del amerikanska städer, där de mer eller mindre kommit att spela ut sin roll och övergivits av alla utom "de som blev kvar". Jag hoppas att vi inte hamnar där och att förändringen sker med en takt som staden kan leva med.