Khalad Photography Blog

Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

DEN RÖDA PRICKEN

***

Solljuset och dom inte så långa promenaderna blir allt viktigare. Oftast väljer vi ungefär samma vägar, vi njuter av känslan av det bekanta, att det är lättgånget. Dessutom är det vackra små vägar, vare sig vi som här är ute vid S:ta Maria och Risingefälten, på Ekön eller i Lunddalen. Däremot blir det på ett sätt inte så spännande bilder samtidigt som jag tycker om att följa landskapet med alla dess skiftningar med årstid, väder och tid på dagen. Såklart går vi också de närmaste kvarteren ibland men då är oftast inte kameran med alls.

*

Den röda pricken är ingen Leicaprick, det är I:s härligt röda jacka. I har diagnosen Alzheimers sen ett par tre år. De mesta blir långsamt annorlunda, fotot och bloggandet också.

*

*

***

Inlagt 2019-12-05 14:22 | Läst 1873 ggr. | Permalink
Ett fint landskap i vackert ljus. Alz är förstås inget vidare; kämpa på.
- hawk
Det såg lite märkligt ut med den röda trekanten men ser nu att det lutar lite utför..En vacker bild
med fint ljus, men en tråkig diagnos hos I...
Bara att hoppas på att det "långsamma" går väldigt långsamt..
Med vänlig hälsning/Gunte..
Hej Björn.
Till att börja med trodde jag att du hade fått din julklapp i förväg :-) Jag kan förstå att du går och fotograferar i ett så vackert område. Det blir bara inte tråkigt eftersom motiven påverkas av både säsongerna och vädret. Jag / vi känner med dig och I och hoppas att sjukdomen kan sakta lite.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Fint med det lilla röda i bilden, det sticker ut! Blicken fastnar där!
Hälsn!
Bilden med din upplysning om diagnos gör bilden extra laddad och fylld med stark symbolik!
Jag önskar er många långa fina promenader tillsammans och att vi får vara med och se dina glimtar från landskapet ni passerar genom.
Hälsningar Lena
Härliga färger med den röda som pricken över i :) Trist sjukdom som också är svår för de anhöriga. Extra viktigt att försöka leva här och nu så gott det går. Hälsningar Mats
Det kan ofta vara en fördel att fota också i bekanta miljöer. Man kan fördjupa sig mer och se nya saker, och som du skriver, följa årets och ljusets växlingar. Det är en skön bild i vackert ljus med det gulaktiga i fin kontrast mot de mörkblå molnen och det röda är förstås pricken över i.

Som de andra skrivit, jag hoppas I:s sjukdom inte går för snabbt.

Hälsningar, Bjarne
En vacker bild men det blev lite dystert över den med informationen om I:s situation.
Sten
Tack för alla fina kommentarer :-) Beträffande I ville jag bara berätta en gång här, flera av er vet sen tidigare. Hälsningar/ Björn T
Tack Björn för en vacker bild och att ni får njuta av många promenader.
Ha det gott/Stig
Svar från Khalad 2019-12-06 22:38
Det hoppas och tror jag, tack Stig! Hälsningar/ Björn T
I. försvinner alltmer i fjärran, både bildligt och, efter vad du berättar, också vad jag kan förstå bokstavligt. Tråkigt för er båda men jag hoppas att ni ännu en tid kan få fina promenader, både i Korsheden och Finspång. Personligen är jag lite svag för bilder i centralperspektiv. Kanske är det en efterhängsen effekt av skoltidens planscher, som ofta hade bilder i centralperspektiv. Det fick jag lära mig när jag lyssnade på en avhandling på Inst för pedagogik vid Uppsala universitet. Bilden får ett starkt symbolvärde när vi nu fått reda på I:s belägenhet.
Svar från Khalad 2019-12-06 22:37
Tack Torbjörn! Det är få som blir gamla utan problem, alla har sitt. Tack för uppskattad kommentar!/ BjörnT
Röda jackor och bilar med mera har jag verkligen fått uppoffra mig för många gånger. Senast i tre kvart innan en röd bil kom.
Du har förmånen att I har röd jacka.
Jag vet inte vem I är men det har ingen betydelse. Min vän har också Alzheimer men det har gott långsamt med att hon försämrats. Vi träffas då och då vilket gör henne så glad då hon numera bor ensam med hjälp av vår
duktiga hemtjänst.
Härligt ni kan njuta av det vackra landskapet.
Ha bra kväll o fin helg.
Hälsningar
från Skåneland.
Svar från Khalad 2019-12-06 18:51
Tack Gun-Inger, I är min hustru Ingemor, gifta sen drygt 50 år :-)
Ja, vad ska "man" skriva?! Du har antytt detta i ett inlägg tidigare minns jag, utan att skriva det rakt ut, även om jag förstod vad som avsågs. Vi är nog många som, tyvärr, har den här erfarenheten från det ena eller andra sidan. Ni är definitivt inte ensamma, och jag har haft det på nära håll mer än en gång, varav en fullt aktuell... Det känns lite absurt att på frågor från vårdrelaterad personal säga att man, i någon mån, är mer än van. Om detta går det att skriva romaner och mer därtill, men det är inte mycket annat att göra än att ta vara på det som är för stunden. Vad som händer imorgon vet ingen, egentligen, även om vi gärna vill tro det. Men även om dimman en sensommarmorgon till slut kan te sig tjock så brukar den skingras, åtminstone ett tag.
Svar från Khalad 2019-12-07 22:25
Hej Martin, jag vet att du har fenomenalt minne och det är riktigt att jag antytt det en gång tidigare. Jag har inga siffror men vet att Alzheimer har blivit ganska vanligt, ensamma är i inte. Skriver inte för att bli "tyckt synd" om men jag har sen början av bloggandet bestämt mig för att vara ganska öppen och personlig, framförallt ger det mig själv mer på det sättet. Och du har alldeles rätt, också sensommardimman lättar ibland för att till sist drivas bort av starkare vindar. Tack för en mkt fin och uppskattad kommentar, hälsningar/ Björn T



(Visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?

Lägg till

Tidigare blogginlägg