Khalad Photography Blog
2 JANUARI 1955
***
Nätet är verkligen bra för att hitta kopplingar till gamla bekanta, nu har det hänt igen.. Häromdagen, i förrgår tror jag, hade jag en gatufotoserie från Ludvika tagen 1958. I kommentarerna i Ludvikagruppen på FB fanns ett namn jag kände igen - Rabogliatti. Det är ett namn jag känner igen, mamma och pappa umgicks med familjen som flyttat till Ludvika från Italien i början av 50-talet när ASEA sökte utbildade ingenjörer med ljus och lykta. En familj dom uppskattade mycket för den värme och glädje dom spred. Pappan hette Stefano, sonen Bruno, mammans namn är jag inte säker på, kan det ha varit Rita? Och visst stämde det, Bruno visade sig vara far till kvinnan som kommenterade bloggen och Stefano hennes farfar, så nu tänkte jag jag skulle visa dom här bilderna också för henne, kanske kul att se efter 64 år?
*
Den andra januari 1955 var vi hembjudna på julmiddag till familjen Rabogliatti och jag tog några bilder förstås. Kamera var Zeiss Ikon Nettar, rullfim 120. På den tiden antecknade jag varje bild i en anteckningsbok så båda är tagna på 1/25 s, bl 5 resp 8 ca, och så blixt förstås, vanliga lösa blixtlampor som sattes i blixthållare. Och bilderna togs kl 17 ungefär, allt noga antecknat av den 14-årige fotografen..........
*
Pappa Stefano, mamma (Rita?) och sonen Bruno
*
Här sitter vi vid kaffebordet, lillebror Dag i mitten och jag tror det är storasyster Sigbrit bakom honom
*
Önskar er alla en fin vecka!
***



MvH
Johnny
Tack för det Johnny! Ha det gott!/ Björn T
Hälsn!
Hej Jan, roligt att läsa. Och den där med vår-son resp er-son var ju rolig, åtminstone dom första tio gångerna...... Ur Ludvika-synpunkt utgjorde italienarna en första (början av 50-talet) invandrarvåg (förutom finnländarna som ju invandrat i långliga tider). Sen kom ungrarna (runt 1956), sen jugoslaverna. Hälsningar/ Björn T
- hawk
Sverige har alltid haft hjälp av invandrare som kommit med kunskaper och teknik. Vallonerna är bara ett exempel längre tillbaka. Och jag har glädje av att jag sparat dom gamla negativen, bilderna har mkt större värde nu än när jag tog dom, ack Håkan!/ Björn T