Khalad Photography Blog

Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

HISTORIEN OM NINETTE

***

Båda mina föräldrar spelade piano, såvitt jag vet lärde dom sig båda i samband med seminarieutbildningen till lärare. Dom efterlämnade också en ansenlig hög (en meter ungefär) gamla noter, köpta huvudsakligen under 20- och 30-talen. Och jag har ju fortsatt med pianospelandet och köpt till egna noter. För någon månad sen bläddrade jag lite bland dom gamla noterna och hittade bla det här försättsbladet liksom visboken med visor Lillebror Söderlund tonsatt. Den senare gjorde jag en blogg om för flera veckor sen.

Men nu till historien om Ninette, alltså min historia om försättsbladet. När jag väl hittat det här tunna nothäftet tyckte jag försättsbladet var så fint att jag ville rama in det och få upp på väggen - det blir lite tjatigt med egna bilder på vissa väggar. Sagt och gjort, jag lämnade in det till ramaffären här i Finspång för att få en passepartout som passade just den här bilden tillskuren. Det gick en vecka, kanske tio dar, och jag hade nästan glömt att bilden var inlämnad när telefonen ringde. Det var från ramaffären, och fru L, innehavaren, som började med att säga att hon gruvat sig flera dagar för samtalet, tom legat sömnlös en natt. Hur det gått till visste hon inte, men på det tunna bildpappret hade en flik rivits upp och hon beklagade så mycket och undrade om den fanns där innan. Ingen aning sa jag, men det är lugnt, det här är inget värdefullt och inte med affektionsvärde heller, men en rolig bild i 20-talsstil som jag tyckte var trevligt att få upp på väggen. När jag var ner och hämtade bild och passepartout lovade hon att jag skulle få dom ytterligare passepartouter (typ 5 stycken) jag hade på gång utan kostnad. Behövs inte, tyckte jag, men hon insisterade.

Idag, när jag skulle ner och hämta dom andra passepartouerna, slog det mig - jag tog ju bilder både på försättsbladet till Ninette och på omslaget till visboken. Trettio sekunder senare visste jag, den upprivna fliken syns väl på bilden (hattbrättet!). Nu har jag nyss varit ner till affären igen och visserligen var passepartouerna inte klara (jag har ingen brådska), men nu är vi överens om att hon såklart får betalt för dom :-) !