Khalad Photography Blog
FULLT MEDVETET.....
***
....väljer jag en av alla mina familjebilder, lite som tröst faktiskt. Jag har varit på begravning i Västerås domkyrka idag. Det känns som dom kommer allt tätare nu, begravningarna. En fin kompis, min första chef och alltså den som gav mig min första anställning efter utbildningen. Dessutom har vi haft många år tillsammans i styrelsen för ett forskningsinstitut, det var dagar det.....På vägen hem tänker jag mycket på Rolf - första mörkerkörningen efter starroperationen så det var segt och gick långsamt - men också en del på turordningen förstås. Turordningen? Ja, ni vet den där turordningen som vi ju aldrig får veta något om i förväg, vem kommer härnäst?
*
Som vanligt vid begravningar lovar prästen evigt liv på andra sidan, bara vi tror. Och jag undrar, också som vanligt, varför Gud, om han nu finns, är så ego att han bara låter dom som tror på honom få del av det eviga livet? Det kan ju finnas en och annan som är reko fast hen inte tror? Eller? För mig är det livet självt som är heligt och så konstigt det låter, i livet ingår också döden. Och alldeles oavsett vi tror eller inte, alldeles oavsett vi är högutbildade och framgångsrika eller inte, eller om vi är en blomma bara. Förresten, finns det nå´n som lovar dom ett evigt liv, blommorna? Kanske är dom så nöjda med att få vara och blomstra när dom gör det att dom inte behöver några löften? Och jag känner att min tröst är att se det som är, det som jag fått.
Barn och barnbarn - redan 12 år sen
*
***
Som sædvanlig en meget gennemtænkt og dyb tekst fra din hånd. Og meget læseværdig med.
Gillar din bild mycket.
Mvh. Erik.
Någon gud finns inte i min värld. Det är i naturen jag finner min tröst. Fåglar, blommor, mossor och lavar. Att stå i en riktigt gammal skog och känna på en flerhundraårig tall eller torraka, fundera på vad den varit med om. När den dött och fallit omkull är den förutsättning för föda många andra liv.
Av förklarliga anledningar så har jag besökt kapellet eller kyrkan ett antal gånger. Flera gånger har det varit nära att jag rest mig och gått ut. Kyrkan tycks inte gilla skog och natur så något evigt liv lovar dom inte i det fallet. Det är i stället rena massakern. Det gör mig väldigt nedstämd och lessen att se hur dom behandlar annat liv. När man skriver och vill ha svar på något så slingrar eller ljuger dom. Idag åker jag sällan ut i skogen för jag vet att det inte blir någon positiv upplevelse.
Fin bild på din grabb och lilltjejen som blivit så stor och fin. Det slår mig nu hur lika ni är varandra, du och din son.
Sten
Att det sen finns många många icke-troende som är "reko" är ju självklart, jag möter sådana varje dag, men det är liksom en annan sak. 😉