Khalad Photography Blog
REN NOSTALGI
***
I går kväll när jag skrev ut verksamhetsberättelsen för Rotaryklubben i Finspång kunde jag inte låta bli att plocka fram reservoirepennan när det var dags att skriva under. Jag skaffade den på slutet av jobbtiden, nostalgi redan då. Jag hör ju till den generation som lärde mig skriva med bläckpenna (utan reservoire!), ett enkelt pennskaft med ett bytbart stift som fick doppas i bläckhornet var tredje ord ungefär. Första lärdomarna var att inte spilla bläckplumpar på papperet eller bänken, den andra att läska det nyskrivna med läskpapper så man inte drog handen eller ärmen över det nyskrivna, fortfarande våta bläcket, då blev det inte så snyggt. Reservoirepennor var dyra, helt otänkbara för en skolelev. Under skoltiden kom dock så småningom kulpennorna men först fick vi inte använda dom i skolan då lärarna inte ansåg att dom gav en vacker skrift.
*
Nåväl, den vanliga bläckpennan försvann ganska snart efter kulspetspennornas intåg men enstaka reservoirepennor har ju alltid funnits kvar, till stor del som statussymboler skulle jag säga. En Mont Blanc får man väl fortfarande betala minst 5000:-, kanske mer för. Nåväl, jag föll ju för att också ha en reservoirepenna för Viktiga Underskrifter nån gång på 90-talet, men nån Mont Blanc blev det inte, en som jag tyckte distingerad mattsvart Cross för några hundra, kanske 400 rentav. Men kvar är den och eftersom jag också hade kvar två patroner med bläck fick jag den snart att funka. Och det kändes nästan lite högtidligt att skriva under, trots att papperet inte precis handlar om statsbudgeten eller världsfreden
*
*
***