Khalad Photography Blog

BLODSBAND

***

Ordet blodsband är mer spännande än släktskap och för tanken (min i alla fall) till mörka hemligheter, förbjudna kärlekar och kanske oupptäckta kopplingar till andra platser och människor. Som en del redan vet har jag ägnat en del tid den här veckan åt kvarlämnat material från mamma och pappa som så många andra på äldre dagar ägnade rätt mycket tid åt släktforskning. Själv har jag inte alls trott mig vara intresserad av släktforskning......

*

Ointresset för släktforskning har delvis grundat sig  på att jag aldrig riktigt förstått konceptet släkt. Förstå mig rätt, men jag menar så här: Mycket släktforskning upplever jag ha som mål att hitta "förfäder" så långt tillbaka som möjligt, gärna till medeltiden. Men går vi långt tillbaka är vi ju alla släkt med varandra, om än bloddelningen är i homeopatiska mängder. Låt mig ta en av tanketrådarna. Alla har vi ju två biologiska föräldrar. I min släkt verkar åldern för barnafödande ligga vid 30-35 år (för fäderna, jag återkommer till detta) med enstaka undantag uppåt och nedåt och en rimlig approximation verkar vara tre generationer per sekel. Det betyder att om jag går hundra år bakår i tiden, dvs tre generationer bakåt, hittar jag åtta människor som alla lämnat sina bidrag till mig. Fortsätter jag blir det 64 personer för tvåhundra år sen, 512 för trehundra, 4096 för fyrahundra år sen och 32 768 personer för femhundra år sen. Då är vi inte riktigt tillbaka till medeltiden än och det är sen det tar fart riktigt. Kanske vill jag kolla vilka mina förfäder var vid vikingatiden, för tusen år sen? Det blir ju 32 768 x 32 768 eller 2 upphöjt till 30, dvs en bra bit över en milliard. Så många fanns ju såklart inte i Sverige, kanske inte ens i världen. När talen börjar på bli stora går det inte att fortsätta att räkna som jag här gjort, men det för för långt att förklara varför här (är inte säker på jag kan heller men relationer med flera partners, relationer över generationsgränser mm måste inverka). Uppenbart är ändå att om vi startar med förfäderna för ca tusen år sen är vi nästan alla släkt med varann.

*

Nåväl, det där var ett av skälen för mitt ointresse. Ett annat är godtyckligheten i vilken väg  vi fokuserar på. Begreppet stamfar indikerar ju att en viss person skulle vara någon slags särskild startpunkt. Minns jag rätt tror jag mamma och pappa kom tillbaka till början av 1600-talet eller ca 11 generations bakåt och därmed måste det "då" funnits drygt 1000  förfädrar och tillika drygt 1000 "förmödrar". Varför skall jag välja en av dessa som stamfader? Det är uppenbart att tankesättet dels fokuserar mest på den manliga sidan och dessutom mest på dom sk "lyckade" personerna, dom det gått bra för. I den mån det fanns en släktgård gick den i arv till äldste sonen så bakåt fanns det åtminstone ett praktiskt skäl till tillvägagångssättet. Har man bestämt sig för att gå bakåt genom att hela tiden följa fadern kommer man ju faktiskt till en enda person. Men då pratar vi arvegods och inte genetisk betydelse.

*

Mitt eget intresse finns nu där ändå men handlar mer om att förstå de närmaste släktleden före mig.  Vad och vilka har gjort mig till den jag är? Och där finns historier. En handlar om skam och är just på pappas sida. Inte skam för att det VAR något skamligt utan en skam pappa burit inom sig hela livet och som jag så tydligt märkt. Och lite börjar klarna.

*

*

***

2017-09-07 12:04   gorred

Intressanta tankar, som jag också snuddat vid. En aspekt av släktforskning är ju snarare i mina ögon härkomst, dvs vad som varit och vilka slingriga vägar som för fram till idag, dvs mig.

Och en vacker bild (som vanligt).
//GöranR

Svar från Khalad 2017-09-07 13:06

Tack Göran! Är inte säker på om du menar något annat än det jag talar om. För mig är härkomst just det jag talat om och alltså ett mkt diffust begrepp när vi går längre tillbaka. Går jag 500 år tillbaka har jag drygt 30 000 personer som alla är min härkomst, varför skulle jag bland dessa välja ett fåtal som på något särskilt sätt skulle vara viktigare för min härkomst? Redan när jag tittar 100 år, tre generationer, tillbaka spänner min bakgrund över 2+4+8 = 16 personer och landskapen Västerbotten, Hälsingland, Dalarna, Värmland, Dalsland och Göteborg. Jag skulle därför inte tala om slingriga vägar utan den stora mängden av vägar , människor och öden som utgör min härkomst och redan efter typ 100 år förlorar den sig i ett grått töcken av blandningar oavsett jag råkar härleda en och annan av dessa kopplingar.
Ha det gott!/ Björn T

gorred 2017-09-07 17:48

Ahh - jag menar inte individer, utan snarare i större drag, och egentligen behöver man inte gå så långt tillbaka. För mig skulle det räcka att på ett ungefär veta varifrån mina förfäder kom... ungefär det du beskriver. Och visst, går man tillräckligt långt tillbaka blir det ju så diffust att enskilda personer försvinner och blir ointressanta. De stora dragen blir då mer intressanta och mer av ett antropologiskt intresse, förflyttningar i världen etc.

2017-09-07 13:07   Vibybo

Har umgåtts med liknande tankar rörande släktforskningen i min egen släkt.

Svar från Khalad 2017-09-07 16:03

Tack Stefan, nästan alla vi äldre har väl något slags intresse för dom som var före oss :-) / Björn T

2017-09-07 14:36   Lars Ove Pehrsson Koll

Släktingar på min pappas sida ända från 1500 talen i (Leksand/Falun) Dalarna. Kanske du och jag är långsläktingar, skämt å sida.. men ändå vi alla är nästan släktingar allihop.. om man säger så. //Lasse

Svar från Khalad 2017-09-07 18:34

Min farfars far gick på bergsskolan i Falun och blev bergsnotarie, själv är jag född i Falun, vi är säkert släkt......Tack Lars Ove!/ Björn T

2017-09-07 18:45   Johan Pihl

Fin bild! Ser lockande ut att bada i den sköna miljön.

Svar från Khalad 2017-09-07 22:33

Det är en fin badtjärn, tack Johan!/ Björn T

2017-09-08 22:52   ehrsa

Spännande klargörande om det här med släktforskning.. Så är det ingen annan som har förklarat det hela! Det blir ju egentligen mindre spännande ju längre bak i släktleden man kommer, om det nu gick att gå mycket långt tillbaka.. så blir känslan! Fast det är nog intressant ändå!
Hälsn!

Svar från Khalad 2017-09-08 23:52

Hej Jan. Ju längre bak i tiden(!) jag kommer, desto större begränsningar måste jag göra av vilken "väg" jag vill följa. Ofta knyts forskningen just till släktgårdar eller personer som varit framgångsrika. Faktiskt är det lite så i mitt fall också, jag är intresserad av min farfars far som var bergsnotarie och bruksförvaltare med rötterna i Dalarna men som gjorde sig relativt känd uppe i Robertsfors. Skälet till mitt intresse är dock inte hans framgångar utan det faktum att han fick åtta barn av vilka alla utom ett överlevde till vuxen ålder. Ett annat av hans barn var min farfar som dog i epilepsi en månad innan pappa föddes. Dessutom var han bara trolovad med pappas mamma, han hade begärt lysning tidigare samma höst som han dog och som pappa föddes men blev nekad pga av sin fallandesjuka (epilepsi). Trots detta och trots att han förklarat sig vara far till barnet hans trolovade väntade vägrade farfars far erkänna att min pappa var en sonson till honom och han blev därför helt arvslös när dom äldsta gick bort. Min pappa har under ett helt liv aldrig vågat berätta om detta själv och haft starka skamkänslor trots att han själv inte har någon som helst del i vad som hänt eller inte hänt. Eftersom pappas pappa dog fanns ingen som kunde tala för pappa heller. Ja, det blev lite rörigt det där, du behöver ju inte läsa, jag ville bara förklara mitt intresse av att förstå detta. Hälsningar/ Björn T

ehrsa 2017-09-08 23:59

Jag läser med stort intresse.. Tack för att du delger.. Vilka levnadsöden det finns/fanns.. Du är väldigt frisk i dina tankar om mycket, och bra på att sätta det på pränt.. fortsätt så!
Hälsn!