Khalad Photography Blog
PROCESSEN
***
Nej, det är inte Kafka jag tänker på. Jag tänker på processen som får mig att ta en bild. Om jag nu ska kalla det process, den tar ca en halv sek. Jag ser nånting som kortsluter eller kopplar ihop helt olika tankebanor och förnimmelser. Här kanske den låga solen, regnet och den våta vägbanan var en utlösande faktor men också molnen och kvällshimlen och blänket av oändligheten i den låga flerfamiljfastighetens fönster. För mig kopplar just fönsterblänk ihop oändligheten och evigheten direkt med det praktiska, vardagliga och lite gråa. Och alldeles samtidigt uppstår i mina hjärna känslor som rör ensamhet och visar på rester av osäkerhet, men som också rör kärlek till nuet som innehåller precis allting osorterat och med ögonblickssnabba och meningslösa blickar in i en framtid vi inget vet något om.
Nej, någon process är det nog inte, det finns ingen framförhållning annat än att kameran låg i stolen bredvid. Men i min hjärna far det hundratals tankar och funderingar som sen leder till dubbelt så många associationer för det mesta, och med jämna mellanrun känns det som jag ser något som opåkallat blir ett uttryck för något av det jag känner
*
Men ni tänker ju helt andra tankar när ni tittar på bilder så ni ser bara Bergslagsvägen och tycker det var värst vad det regnar fast himlen är blå
*
***
HÄlsningar Lena
Hälsningar//GöranR