Khalad Photography Blog
AVUNDSJUK?
***
Det finns så oändligt många bra bilder på nätet, inte minst Instagram, att jag ibland storknar. Det blir för mycket, för bra och för perfekt. Högblanka, gnistrande, som tagna ur resebroschyrer eller som reklamtjejerna som visar vad supershampot gör med ditt hår. Dom är liksom inte verkliga. Antagligen är jag bara avundsjuk eftersom jag inte kan göra såna bilder. Men jag undrar ofta vem personerna bakom bilderna egentligen är. Vad syns av fotografen? Eller vad känner fotografen? Eller vill? Annat än att få uppmärksamhet och bli erkänd som duktig fotograf alltså? Jaja, ni hör ju hur det låter. Men känslan har fått mig att några dagar avstå från att blogga och lägga ut bilder på Instagram och FB. Säkert nyttigt, inget blir bra om det går på slentrian. Och lite funderar jag på var jag själv står i det här.
*
Ikväll har jag suttit och bläddrat i bokverket Sverige - land och folk, som jag köpte på bokrea någon gång på 70-talet. Ett helt fantastiskt verk i tre stora band som behandlar det mesta om Sverge. Geologi och landformer, nedisningar, berggrund och jordarter, djur och växter, näringsliv och samhällsbyggnad och alla, eller i alla fall nästan alla, kommuner. Ser att det gavs ut 1966, alltså för lite drygt ett halvsekel sen, och helt plötsligt känner jag igen mig, det här är ju mitt Sverige. Jag blev klar med studierna sent året innan, 1966 var mitt först arbetsår. Här står om Arendalsvarvet i Göteborg, här står om textilstaden Norrköping, om Smedjebacken med valsverk och om Morgårdshammar straxt intill, här finns tillväxttro och utveckling. Det var ju precis så det var. Innan allt blev alldeles annorlunda.
*
Mer intressant är alla bilder som finns. Klassiska bilder av klassiska fotografer – Pål-Nils Nilsson, Sven Gillsäter, Rune Hassner, Harry Dittmer, Hans Malmberg och Jörgen Lundberg. En fröjd att titta på. Och bilderna känns raka och ärliga, dom visar det dom visar och dom har ett syfte. Medan jag sitter där och tittar bläddrar jag fram en beskrivning av Smedjebacken, kommunen som Korsheden (där jag för tillfället är) hör till. Det visar sig att namnet Smedjebacken är väl befogat - i trakten fanns på 1750-talet 32 hyttor och 12 hammarsmedjor. Tala om levande landsbygd! Där står vidare att ” Söderbärke, på noret mellan norra och södra Barken också haft flera hyttor med anor sedan 1300-talet men när Västerbyhyttan brann ner 1938 sattes, - för alltid? – punkt för järnförädlingen i denna socken”
*
Vad kan alltså passa bättre än att visa en landskapsbild från fälten borta vid Västerbyhytta, en bild jag tog förra helgen då jag också var här. En bit av Sverige
*
***
Nu till en annan vinkel på samma sak: Såg du i SvD idag denna artikel? Konstigt länknamn, leder till en artikel av författaren Lotta Lundberg om hur hon finner tröst i att skriva. Man kan jämföra med att måla eller fota.
https://www.svd.se/gud-ar-ingen-mjolkko-i-himlen-som-nyckfullt-slapper-ner-sina-spenar/om/livets-mening
Jodå, har läst mitt SvD idag. Och visst är det lätt att jämföra med att måla och fota. Har nog för egen del flera gånger sagt i bloggar att dom fyller en funktion för mig själv, att få berätta både när jag är glad och ledsen. eller nedstämd.
För övrigt håller jag på att läsa Pirsig och hans Zen och motorcykelunderhåll och finner den både underhållande och spännande. Kanske har jag läst en tredjedel. Jag som läser och lyssnar mycket på Osho har inte svårt att känna att det är mycket lika budskap fast Pirsig är mer teoretiker och mer analyserande. Tack för trevlig kommentar och fin bildkritik!/ Björn T
Men trevligt att ta del av dina tankar. Vacker bild på Västerbyhytta.
Ha det gott/Stig
Visst funderar man ibland vad man egentligen håller på med, stiger upp före tuppen för att ta en promenad och fotografera. Det viktigaste är nog att man har en idé med fotograferandet, att det inte bara blir ett mekaniskt tryckande.
Vi försöker nog alla mer eller mindre skapa någon form av illusioner med våra bilder, det kan vara drömbilder, vykortsliknande bilder, avbilder, bilder som berättar historier eller som jag ibland söker efter att skapa en illusion av en tid som var.
Jag tänker att vi helt enkelt har olika skäl för att visa våra bilder. Många gånger vill man kanske ha feedback, någon gång vill man visa för att man är glad att man lyckats få till en bra bild.
När det gäller blogginlägg så är det för min del själva hantverket med inlägget som tilltalar mig; att få till bild, text och rubrik att samverka på något sätt, och att det är jag själv som skapat allt.
Internet är en en guldgruva med oändligt mycket bilder. Det gäller att leta sig fram för att slippa den typ av bilder som man tröttnat på.
Ha det gott i sommarvärmen!
Jag är den förste att hålla med om att i princip all bildbedömning är subjektiv. Om jag ändå ska försöka vara lite mer konkret angående det jag tar upp i bloggen är det att just i sociala media och typ Nordiska Fotoklubben upplever jag att det alltför ofta är bildens utförande som är det viktiga, inte bildernas idé-, tanke- eller känslomässiga innehåll. Där tycker jag det finns en stor skillnad om jag istället väljer att gå på tex Fotografiska eller något annat museum eller galleri med foton.
Till sist, internet ÄR en guldgruva, men man får bläddra förbi ganska mkt skräp för att hitta fynden.....
Tack för fin kommentar Lena!/ Björn T
Hälsn!
Mina bilder behöver jag...oavsett om de ses på eller ej.
Jag tycker egentligen att alla bilder behövs...för de gör något bra med oss...och det är oavsett vem de tilltalar. Din bild är som en liten målning, med sköna nedtonade och ändå så skira färger.Gillar hur du får björklöven att nästan kännas.
Håller med fullständigt att alla bilder har ett värde fast på så många olika sätt. För mig är bloggen ofta en kanal för att berätta vad jag känner och hur jag känner mig. För det mesta handlar det om mer triviala känslor än glädje och sorg men jag delar gärna min glädje när jag har den och finner tröst i att dela min sorg eller nedstämdhet när den är. Allra vanligast är väl att bara få visa något jag tycker om. Hälsningar/ Björn T
För övrigt tycker jag nog att Sverige på alla sätt är bättre nu än på 60-talet.
Utvecklingen har gjort Sverige till ett bättre land :-)