Khalad Photography Blog

FÅR MAN GE UPP EN STUND?

***

Ibland vet jag inte vilken fot jag ska stå på. Ibland vet jag ingenting känns det som. Bättre uttryck är nog att jag är osäker på allting. Egentligen.  Får jag bara ge upp? Inte för gott hoppas jag men en liten stund kanske? Ibland orkar jag inte med världen därute. Det värsta är att jag då inte orkar med mig själv heller.  Ni behöver såklart inte svara. Ni kan ju inte svara för mig. Men för  mig är det en tröst, eller hjälp, att kunna skriva rakt ut. När jag sätter ord på mina egna känslor blir det lite bättre, åtminstone för det mesta. Jag använder rätt ofta bloggen på det sättet, även om det sällan är så tydligt. Jag skriver av mig. När jag skriver känns det bra att kunna dela.  Det är länge sen jag lärde mig att det är bra att skriva ner en del av sånt som händer inuti. Det hjälper även om jag inte delar med nån, bara skriver och kastar. Men jag har också kommit underfund med att det är ännu bättre att dela. Att dela, att veta att någon lyssnar, eller läser när det gäller FS, är bättre. Ingen behöver trösta, ingen måste göra något, det har ändå en helande effekt. Att få dela med andra i grupp är bäst. Många många gånger har jag delat  sånt på Baravara som jag aldrig trott att jag skulle våga berätta för någon. Men i en trygg grupp fungerar det. Och att få dela det jobbigaste är den bästa hjälp som finns. När ingen behöver trösta känner jag att jag klarar det själv, det också. Kan själv som treåringarna säger. 

*

**

Godnatt!

**

2017-02-05 00:20   GunnarW

Jag lyssnar men pratar hellre på tu man hand. IRL. Inte minst om dessa, ofta nattliga, tankar.

Svar från Khalad 2017-02-05 00:35

Hej Gunnar, kunde jag alltid välja det skulle jag också göra det. Samtidigt känner jag ett visst behov att våga visa dom olika sidorna av mig själv om bloggandet ska bli trovärdigt, alla har vi ju ups and downs. Och det är klart att jag inte tänker mig gå in på tyngre specifika problem, det tror jag bara det blir tungt och belastar andra. Hälsningar och tack för din kommentar!/ Björn T