Khalad Photography Blog

DOM OBERÄTTADE HISTORIERNA

***

Det slår mig när jag sitter och går igenom bilderna från eftermiddagens promenad - Tänk så många oberättade historier det finns. Vartenda hus, varenda gård har en historia att berätta. Egentligen är det en trivial tanke. Det är ju självklart, precis varenda människa äger sin historia. Eller rättare sagt, varenda människa äger en massa historier. Och nästan alla blir oberättade.  

*

Det snöar ganska mycket när jag går, men ett finkornigt, intensivt snöfall som nästan bara syns som en dimma i bilderna . Och som alltid blir det extra tyst när snön kommer. Det rör sig inte många människor i snöfallet och tillsammans med tystnaden känns byn och landskapet nästan öde.Vore det inte för de enstaka lamporna och adventsstakarna i fönstren skulle jag lätt kunna tro att jag går i något av Ray Bradburys surrealistiska landskap.

*

En av de första gårdarna jag passerar är Martins. Han bor nu åter i det gamla boningshuset där hans hustru Gun växte upp med sina föräldrar Thea och Gunnar och syskonen trots att han byggde ett nytt tillsammans med sin Gun. Hon lever inte längre och en av sönerna har fått överta det nya huset. Gun hade många syskon, jag har glömt hur många, men några av dem känner jag. En bror bor mitt emot där man svänger ner till oss  och han hjälpte mig att bygga bastuhuset för kanske femton år sen. Och en syster som bor i Söderbärke träffade jag i affären där idag. Livet i en liten by är speciellt, dom flesta känner varandra eller vet åtminstone vilka dom är och släktnätverken har många förgreningar som vi som kommer utifrån först så småningom upptäcker.

*

När jag kommer fram till vägkorsningen (ja, det finns bara en vägkorsning i Korsheden) ser jag den gamla handelsboden rakt framför mig. Det är lite svårt att tro, men en gång i tiden fanns det två mataffärer i Korsheden.

*

Badplatsen och allmänningen ovanför är öde så klart

*

När jag vänder och går åt andra hållet noterar jag att Martin har adventsstakar i den stora lagården, det tycker jag är fint.

*

Den här promenaden blir längre än jag tänkt och går ner mot Saxe, där jag passerar Eriks gård. Erik och dom andra ogifta bröderna som bodde där med sin hushållerska har jag ju berättat tidigare om. Nu finns dom inte längre och gården har annan ägare, det är länge sen jag var in där nu. 

*

Alldeles efter Eriks gård kommer ett annat rött trähus. Det är ganska förfallet, betydligt mer än vad som framgår här i halvmörkret och snöfallet. Och det har en mörk historia. Jag vet inga detaljer, men på den tiden jag träffade Erik och hans bröder berättade dom ibland knapphändigt om den här grannen. Det var en man som jag bara någon enstaka gång skymtade, som bodde där tillsammans med sin dotter.  Efter det att hans fru blivit sjuk och dött blev han enstöring och det som gör att huset fortfarande ger mig obehagskänslor är att det aldrig var tänt ljus där på kvällarna. I många år fanns dom där och ändå såg jag nästan aldrig någon och huset var helt mörkt, bara en tunn rökslinga från skorstenen när det var kallt skvallrade om att det var bebott. Någon enstaka gång på en lång rad år vet jag att flickan kom till Bartjärn för att bada på sommaren. Var dom sen tog vägen och när huset blev tomt vet jag inte. Jag gissar att mannen inte längre lever, han var nog betydligt äldre än jag, och vart flickan tog vägen har jag aldrig hört. Huset fick förfalla redan när dom bodde där, ingen gjorde något som helst, i alla fall inte något som kunde ses utifrån, och jag har inte sett en människa där sen det blev tomt. 

*

Så kommer jag till sist in på Norstedtsvägen, den jag brukar kalla Saxevägen, och jag tar en bild ned mot ängarna som sommartid kan lysa blå av ängsklockor innan jag vänder hem mot Korsheden igen

*

***

2017-01-04 06:16   ehrsa

Känns som tiden står still på många sätt när man ser dessa gårdar ute i bygderna.. brukar ofta tänka på och undrar över hur mycket bra eller hur mycket skit som också finns här.. Fina bilder,!
Hälsn!

Svar från Khalad 2017-01-05 19:01

Ja, visst känns det som tiden stått still ibland och här och där. Och elände finns på dom flesta platser. Tack Jan!/ Björn R

2017-01-04 08:45   Sten Björklund

Man kan verkligen uppleva tystnaden i dina bilder. Tänk om hus kunde tala.
Sten

Svar från Khalad 2017-01-05 19:02

Tack Sten, jag får försöka ibland i stället!/ Björn T

2017-01-04 10:04   janbeide

Intressant, så bra du får ihop ord och bild.
Jan

Svar från Khalad 2017-01-05 19:03

Tack för fin kommentar Jan!/ Björn T

2017-01-04 10:16   Vibybo

Jag uppskattar de små berättelserna runt bilderna.

Svar från Khalad 2017-01-05 19:03

Tack Stefan!/ Björn T

2017-01-04 17:24   Gun-Inger Arvidsson

Stämning med tända ljus gör att stämningen som redan fanns i din blogg i dag
könns än starkare. Jag tycker om berättelser om gången tid visst är det så att vad
du visar här finns överallt på landsbygden runt om i Sverige.
Njutit har jag
Hälsar
Gun-Inger

Svar från Khalad 2017-01-05 19:05

Så är det nog, landet har en profil, storstan en annan! tack GIA/ Björn T

2017-01-04 17:29   Erik Madsen

Hej Björn.
Dejligt og meget læseværdigt indlæg, som giver en meget fin men også lidt sørgmodig følelse.
Billerne og teksten supplerer hinanden perfekt.
Gillas mycket.
Hav det godt.
//Erik//

Svar från Khalad 2017-01-05 19:06

Stort tack Erik!/ Björn T

2017-01-04 23:57   gunte

En mycket trevlig berättelse och så känner man ju igen sig. Jag utvandrade från min hemby 1975 men skulle jag gå vägen igenom skulle jag kunna stanna vid varje hus och framkalla en historia eller ett minne.
Och ju äldre man blir desto mer känslommässigt verkar det bli.
Härliga bilder som passer fint.
Mv/G

Svar från Khalad 2017-01-05 19:07

Tack Gunte. Vi har varit i Korsheden länge (sen 1965) men har inga rötter där, det var svärfar som köpte fritidshus här då!/ Björn T

2017-01-05 14:00   Margareta Cortés

Fint berättat om din bygd och närområde.
Gillar vinterbilderna och hur det lyser ur en del fönster, sorgligt med ödegården som förfaller.
Bykänslan där alla känner alla är ju på både gott och ont, mest är det nog bra.

Svar från Khalad 2017-01-05 19:08

Tack för det Margareta!/ Björn T