Khalad Photography Blog
OM FOTOGRAFISKA UTTRYCK OCH ATT (inte) VETA VAD JAG VILL
***
Möjligheterna med digitala bilder och moderna bildbearbetningsprogram är oändliga och det är långt från alltid jag vet i förväg hur jag vill ha bilderna. Ofta gör jag därför precis som du - provar mig fram med olika varianter. I mitt fall gör jag det oftast i datorn, det funkar enklast där och eftersom jag alltid fotar i RAW har jag alla bildbehandlingsmöjligheter kvar också efter att jag tagit bilden. Inte minst gäller det när jag kör sv/v i Nik, då kan jag ta fram 5 -10 olika varianter av en bild. Mer än en gång har det hänt att jag stannat för en variant som har en helt annan karaktär än det jag såg när jag tog bilden. Jag kan väl tänka mig att en och annan av de gamla lärde rynkar på näsan åt en sån metod, alltså att jag vid datorn tar fram något helt annat än det jag först såg när jag tog bilden. Det är ok för mig, själv tror jag att det som får mig att ta en specifik bild i ett specifikt ögonblick och med det ljus jag väljer är en ganska komplex process även om beslutet att knäppa tas på en bråkdel av en sekund. Alla motiv jag fotar har på något sätt påverkat mig känslomässigt och jag är övertygad om att det finns många lager som jag omedvetet upplever i det jag fotar. Det är långtifrån säkert att det är det yttre, första intrycket av ett motiv som är det som ger störst intryck på mig, det kan mycket väl vara sånt som ligger lite "dolt" i motivet och som kommer bättre till sin rätt i en mer bildbehandlad variant. Så småningom har jag som bieffekt bättre börjat lära mig hur olika bildbehandlingar förstärker vissa känslor.*
*
Det här inlägget är väsentligen en kopia av en kommentar till Erik jag skrev igår där han i en blogg visade ett antal olika varianter av en och samma bild.
***
..då är vi inne på litet åt konst. Jag kör inte i efterbehandling, ont om tid, har nog av nya IT-system på jobben och är nöjd med jpg ur mina Fuji (även inte minst på 12 800 b/w), men kanske jag ändrar mig.
Givetvis är det OK att efterlabba, men då har man ju i princip gått bort från foto som dokumentär och är inne på något nytt. Inte min syn, jag vill direkt i stunden sätta känslan med de enkla hjälpmedel ISO och skärpedjup ger, dvs analogt tänkande. Beskärning kan ju tillämpas/-låtas kanske.. det gjorde vi ju i mörkrummet ju..
Så detta är ju en pendang till "hur långt är ett rep" ;-)
-J!
- hawk
Vi fortsætter med denne dejlige hobby. Dit billede her er et fint eksempel på det digitale mørkekammers muligheder.
Mange venlige hilsener fra Erik
Hälsningar, Bjarne
Så därför vill jag citera några väldigt viktiga ord från herr Madsen : "stor fornöjelse" och "dejlige hobby" för de orden säger mycket.
För andra blir den först en bild när den tolkats från RAW till JPEG.
För vissa är en bild inte färdig förrän den finns på papper.
För mig finns det många bilder på vägen genom processen, alla med olika syfte och utseende. Jag gör som du :)
Drar gärna ordentligt i spakarna för att se lite vad bilden tål
Sedan arbetar jag vidare
1
För mig är det fullständigt självklart och inte ens något att diskutera att det är helt ok med alla sorters efterbearbetning, inkl manipulation med flera bilder - jag bloggar ju inte här som krigsreporter eller för att förse rikshistoriska museet med material - jag bloggar och fotar för att förmedla något om och av mig själv, min värld och min känslovärld. Har såklart full respekt för att andra sätter upp andra regler sitt eget fotande - men bara sitt eget, inte andras
2
Det jag i bloggen försöker peka på som jag kan tänka mig vissa är tveksamma till är att jag vid efterbehandlingen någon gång stannar för en version som inte alls stämmer med den bild jag egentligen försökte ta. Oftast använder jag ju efterbehandlingen till att "bättra" på den bild jag försökte ta redan från början. Men ibland, och oftast då jag tar fram ett antal olika versioner av min bild, upptäcker jag att bilden också innehåller något mer eller annat än det jag medvetet tänkte precis när jag tog bilden.
3
Det tycker jag också är ok då min uppfattning är att jag kan mycket väl av påverkats av fler stämningar som finns "gömda" i motivet än det jag medvetet noterar precis när jag tog bilden. Jag fotar motiv inte i första hand för att jag tycker motivet är vackert utan för att det finns något i motivet som påverkar mig och jag är långt ifrån alltid på det klara med varför ett givet motiv ger mig en känslosignal.
Återigen, tack för fina kommentarer!