Khalad Photography Blog

SKARPASTE OBJETIVEN OCH S-KURVAN

***

Det pågår en outtröttlig utveckling mot allt skarpare objektiv och en lika outtröttlig diskussion om vilka objektiv som är dom skarpaste.  Senaste veckan har bara Sony  kommit med tre objektiv som  skall vara gjorda för att möta behoven hos kameror med typ 100 Mpix-sensorer och jag tvivlar inte att det finns fotografer och ändamål där detta är om inte nödvändigt ändå klart positivt.

*

Uppenbart är också att det här intresserar väldigt många, dom teknikinriktade bloggarna har genomgående höga besökssiffror och och nästan oändliga är Forumtrådarna som handlar om kamerorna, sensorerna och objektiven. I början läste jag om Sony men har för länge sen tröttnat på ändlösa diskussioner om för mig fullständigt ointressanta detaljer, precis som jag 9 gånger av 10 hoppar över teknikinriktade bloggar. Och detta är just finessen med bloggen, var och en läser det hen vill!

*

Kanske får ni andra alltid skarpa bilder, men det får inte jag. I ärlighetens namn är det bara nån enstaka gång då och då jag får riktig kanonskärpa. Fast det beror sällan på objektivens bristande prestanda. Oftast beror det på fotografen som slarvat, haft för bråttom helt enkelt. Fokuserat fel. Eller haft för lång slutartid (för skärpa). Eller varit lat och skippat stativet, så den då nödvändigt stora bländaren gett för kort skärpedjup och inte ens i fokus perfekt skärpa. Eller så har ljuset varit dåligt och kompenserats med högre ISO och åtföljande brus. Eller på omständigheterna, hög luftfuktighet tex. Eller på kameran, och då menar jag inte objektivet utan kamerans AF. Å andra sidan har för lång slutartid (för skärpa) eller lite dis i luften ibland gett mig mycket bättre bilder än vad en kanonskarp bild skulle gjort.

*

Nu menar jag inte alls att det är en fördel att ha dåliga eller alltför enkla objektiv, det är klart att det  är bra att ha ett riktigt skarpt objektiv. Dom flesta bilder vill också jag ha skarpa. Men frågan är, hur skarpt måste objektivet vara? Nedan kommer ett par av mina gamla analoga kamerafavoriter och jag har tagit många bra bilder med dom som tål bra att bedömas ännu i dag. Men trots att jag gillar många av dessa bilder fortfarande skulle dom här objektiven inte tillfredsställa mig ur skärpesynpunkt idag. Satta på en högupplösande digitalkamera skulle dom inte räcka till.

*

Idag har jag ett helt gäng objektiv som passar mig alldeles utmärkt och är väsentligt bättre än dom på bilderna. Visserligen har jag 24 MPix som max nu, men tror att dom räcker bra även med 36 och kanske 42. Jag tänker tex på Zeissobjektivet som bilderna nedan är taget med  55/1,8 och med E-fattning, Zeiss 135/1,8 med A-fattning, dom äldre Minoltaobjektiven 50/1,4 och 85/1,4 liksom Sony 70-200/2,8 G alla med A-fattning. Men det vet jag ju att dom inte konkurrerar varken med Otusobjektiven eller dom nya GM-objektiven, men jag betvivlar att jag skulle se skillnaden med dom i mina bilder. Med bra ljus, tex vid studiofotografering vet jag av erfarenhet att dom ger fullständigt strålande skärpa.

*

Och där nånstans kommer S-kurvan in. Den där som alla tekniker har sett och väldigt många icke-tekniker också. I mitt fall tänker jag mig ett diagram som visar skärpan som funktion av priset för alla objektiv som finns, inte bara för Sony. Och om jag som startpunkt hittar ett normalobjektiv som inte kostar mer än några hundralappar lär det inte vara särskilt skarpt. Och där i början av kurvan händer det inte så mycket med skärpan även om jag betalar dubbelt så mycket. Men när jag börjar betala några tusenlappar är det stor skillnad i skärperesultat om jag dubblar beloppet. För att sen nånstans över typ femtontusen är skillnaden i skärpa om jag betalar 30 inte lika stor. Och så mycket har jag fattat, min fotografering har inte har bruk för den mest perfekta skärpan. Däremot har jag väldigt bra bruk för pengarna jag inte behöver lägga ut på det allra bästa, vare sig det är Zeiss, Fuji eller Leica. Får jag inte tillräckligt bra bilder beror det på mig, inte objektiven jag har. 

Min älskade gamla Yashica-Mat med Lumaxar 80/3,5

*

Min lika älskade Konica FM med Hexanon 52/1,4 . Som ni ser lite medfaren. Kameran föll ner i en trapp, typ 1,5-2 m och måste landat snett på objektivet. Både kamera och optik har fungerat lika bra efteråt

*

***

2016-02-10 14:55   syntax

Skärpa är ju ett ganska subjektivt begrepp när man lämnar testlabbet och sätter sig ner för att betrakta verkliga bilder. Dessutom är det bara en av många variabler när det gäller bildkvalitet. Min erfarenhet är att om man bara har en mycket måttlig skärpa i bild (objektiv skärpa alltså), så är det tillräckligt för att alla andra kvalitetsfaktorer genast skall överväga.
När bilden sedan ligger på bordet så är det den som gäller - någon kamera syns inte till och diskuteras inte. Här gäller det sammantagna intrycket av alla ingående bildvariabler. Tekniknördar och skärpefanatiker brukar ofta stå utan utdelning i det läget.

Svar från Khalad 2016-02-10 21:03

Låter som vi ser rätt lika på det :-) / Björn T

2016-02-10 16:28   SallyIV

Helt 100%.

I och för sig är det ju med t ex Fuji och AF "enkelt" att få till det nästan för skarpt, men känslan i äldre manuella med mekanisk fokusering och en skärpe- och färgton som liknar det man varit van vid känns för mig på något vis bättre.
Skärpan är ju delvis en funktion av betraktningsavstånd, så det finns toleranser.
Kör vi sedan i svart/vitt kan vi använda ljuset / kontraster i belysning för att locka betraktarens öga till det vi vill visa, vilket inte behöver vara en perfekt teknisk skärpa..
Du tar upp luft (dis, etc), detta är ofta en källa till besvikelse med tele har jag lärt mig..

-J!

Svar från Khalad 2016-02-10 21:03

Tack Jörgen roligt at du kommenterar!/ Björn T

2016-02-10 17:54   Flash Gordon

Det kan aldrig vara fel att ha ett skarpt objektiv att utgå ifrån.
Som Peter säger att när bilden väl är tryckt eller utskriven så ser ingen vilken kamera eller vilket objektiv fotografen använt. Om bilden tilltalar betraktaren handlar då främst om andra faktorer. Fast det tekniska får inte störa resultatet.
En bild är mer än bara skärpa givetvis. Fast om inte skärpan sitter tillräckligt väl för en viss förstoring så faller hela bilden.
Det är en sak att få något som duger för utskrift i A4 cm eller i en blogg. Det är något annat om man skall förstora upp i 2x3 meter.
Peter vill tydligen göra gällande att det bara är tekniknördar och skärpefanatiker som tycker att skarpa objektiv är viktiga. Det gör också de flesta proffessionella fotografer jag kommit i kontakt med. Sedan finns det också andra egenskaåer hos objektiv som skall vara på plats, som snygg bokeh och färg samt inte ha CA och andra defekter.
Hur bra det måste vara beror på vad man brukar använda sina bilder till.
Jag har fotat med Hasselblad H5D 50C med 35-90 för 95 000 kr och jämfört mot min 5DMKIII med 24-105/4 IS.
När man pixelpeepar på skärmen är det lätt att se att Hasselbladaren är klart vassare. Då främst objektivet.
Fast när jag skriver ut det på en proffsskivare i A2 som är största formatet den klarar så är skillnaden marginell.
Skulle jag däremot skriva ut i 2x3 meter så kommer skillnaden vara tydlig.
Så visst finns det den där S-kurvan. Skall man åstadkomma det där udda extra som proffs ofta måste så krävs det också det extra vad gäller det teknik.
För skarpt kan ett objektiv knappast bli. Fast de andra egenskaperna måste också finnas på plats.
Gamla objektiv kan inte konkurrera med nya databeräknade objektiv med det senaste i optiskt glas.
Fast smakar det så kostar det.
Skulle man tycka något är för skarpt så är det lätt att fixa i efterbearbetningen. Att göra tvärtom är värre.
För oss mer vanliga dödliga så gäller det att ha en tillräcklig teknisk nivå för att vi skall kunna åstadkomma bra bilder till det media som vi brukar använda för att presentera bilderna på.
I mitt fall då att kunna ge bra resultat i A2 utskrifter eller i undantagsfall hålla även för 70X100 cm.
Det klarar en 5DS R med 24-105/4 IS alldeles utmärkt. Ett ändå skarpare objektiv som 85/1,2 ger förstås ett ändå bättre resultat. En X-PRO1 med 35/1,4 ger ett acceptabelt resultat. Här är det nog inte objektivet som inte räcker till utan snarare sensorn.
Vill man sedan hålla på med äldre objektiv så är det väl inget fel i det. Jag gör det också själv.
I slutändan handlar det ju om att fotografen skall var nöjd med slutresultatet.

Svar från Khalad 2016-02-10 21:20

Är inte säker på att du uppfattat vad jag menar. Bara för att vissa bilder har för dålig skärpa för att vara njutbara, blir inte bilder generellt bättre ju skarpare dom är. I de flesta bilderna är det inte ens objektivets upplösningsförmåga som är begränsningen för skärpan. Och större utskrifter betyder inte per automatik att dom måste vara skarpare, större bilder måste ses på större avstånd för att vara njutbara.

Största risken med för mycket fokus på skärpan är att uppmärksamheten på bildens känsla eller budskap tappas bort
Tack för synpunkter och ha det gott!/ Björn T
.

2016-02-10 18:59   llge

Skärpa är ju nödvändigt men hur mycket är frågan, själv har jag snöat in lite på färgåtergivning. Kamera/objektiv kombinationer som kan återge subtila färgnyanser ger för mej en sorts "extra" skärpa. Har för övrigt svårt att ta fram de rätta färgerna ibland och då ilsknar jag till och så blir det svartvitt, ger mej en sorts lugn i svarvita bilder för man konsentrerar sej mer på bilden i stort i detta läge.
Så bra färgåtergivning eller lite kontrastrika S/V:a foton ser jag som en typ av "skärpehöjning" och ger oftast mycket bra bilder med "normal" skärpa från linsen, duger gott för en glad amatör som en annan är.
Sen att skriva ut sina alster i lite lagom stor skala är nåt helt annat än den jäkla datorskärmen, där är dett lätt att börja granska i 100% och bli lite sådär lagom besviken.

Jag ska helt klart börja printa ut mera å hänga på väggarna för det är så en bild ska betraktas.

lg

Flash Gordon 2016-02-10 19:43

Det finns ett par saker man kan göra.
Det första är att hålla sig till en tillverkares objektiv. DE förösker oftast ha en liknande färgåtergivning genom hela sin serie av objektiv. Canons L-objektiv har en liknandskapa en e färgåtergivning och kontrast.
Sedan är det aldrig fel att en egen färgprofil för just ens egen kamera. X-rite colorcheckar passport eller QP-card är kostar inte så mycket och ger en kvalitetshöjning. Dessutom kan man använda dem som gråkort vid svåra ljusförhållanden. Inte minst vid blandljus hjälper det mycket för att hitta en balans.

Svar från Khalad 2016-02-10 21:24

Vet precis vad du menar att det först när man börjar skriva ut som alla små defekter märks. Sällan eller aldrig är det dock skärpan som är problemet för mig, däremot är färgåtergivning både kritisk. Har nu fått hjälp just med färgåtergivning och utskriftsinställningar och skriver för första gången ut den ena färgbilden efter den andra som jag är nöjd med. Nöjd betyder att jag kommer ha dom med i en utställning i mars, de flesta i A3-format. Tack för inlägg och kommentarer/ Björn T

2016-02-10 22:22   Gun-Inger Arvidsson

Förstår detta handlar om något som övergår mitt förstånd..
men blev glad se en Konica som var den första egna kameran jag har råd
att köpa...1972.. nostalgiskt så jag blir varm i hjärta och kropp.
Gun-Inger

syntax 2016-02-10 22:29

Inte gör det väl det Gun-Inger? Mitt lilla inlägg ovan går ut på att det är bilden som gäller. När man har en bra bild på bordet - vem frågar om kameran? Om man ser en bra målning - vem frågar efter märket på penslarna?

Gun-Inger Arvidsson 2016-02-10 22:54

Nej Peter precis så är det vi är överens om mycket för jag läser då och då vad du skrivit.
Läste du arbetat i Stockholm på Stadsmuseet det var väl så.
Det brukade jag ofta besöka för min mor bodde på Söder så då kom jag ofta
förbi där. En gång var där en utställning som jag minns så väl av skolbarn
som en fotograf följt i många år...
vet han döpte den till ett visst antal timmar.
Så gjorde jag också när jag gav ut min bok den heter "Tretusenfemhundra timmar".
Om barn i förskolan samt de tre åren i småskolan...det hette så på den tiden.
Nu är allt förändrat man måste säga förskolan till dagis...svårt hänga med för en gammal mormor/farmor.
Ha det gott
Gun-Inger

Svar från Khalad 2016-02-11 13:20

Tror jag köpte min några år tidigare, i slutet av 60-talet. Rejäla saker!/ Björn T

2016-02-10 22:32   lersaker

Jag såg en video på youtube om en fotograf som utmanades att fota mode med en mycket enkel plastkamera för barn och lyckades få till alldeles fantastiska bilder med den enkla utrustningen.
Fast visst är det kul att ha bra prylar när man fotar......
https://www.youtube.com/watch?v=jDAnNjRJxOQ

2016-02-10 22:48   gorred

Känner igen mig och håller med om resonemanget. Skärpa kan vara viktigt, men är det inte alltid. Det är roligt att ha bra grejor, men nånstans på kurvan betalar sig inte det extra priset, för min fotografering. Och man får alltid utgå från sig själv.

Sen handlar det också om själva bilden. "Den här bilden är egentligen ganska dålig och tråkig, men den har i alla fall en utmärkt bra skärpa". Och det duger ju inte, bilden blir inte bättre för det.

Det här är en balansgång för mig.

Bra tankar//GöranR

SallyIV 2016-02-11 08:31

Ja, just, men är det tekniskt korrekt eller komposition, fånga ögonblicket. Se på länken nedan, scrolla långt ner till bilden med Audrey Hepburn.
http://www.objektivtest.se/artiklar/vivian-maier-gatfull-mastare-i-gatufotografi/

Sedan, i färg blir det helt annat. Summaron 50/2,0 eller Leica's 135/4,0 t ex ger helt annat än Fujinonerna, plattare, rakare, kallare men mer kliniskt korrekt medan Canon Fd 24/2,8 är varm som en sommarvind och skarp nog utan att man nästan får ont i ögonen som av ett Fujinon.
Dock, jag har inte kalibrerad skärm eller skrivit ut, men på samma skärm är det klara skillnader. Vad är bäst? Jaa.....

-J!

Svar från Khalad 2016-02-11 13:18

Tack Göran, trevligt att utbyta åsikter!/,Björn T

gorred 2016-02-12 11:20

Det är inte lätt. Till slut hamnar vi i diskussionsloopen "vad är en bra bild"? Skärpa, komposition, färger, skuggor, utsnitt, känsla och beröring, motivval etc etc. Det finns inte bara en parameter, och skärpa är inte alltid det viktigaste.
Hälsningar//GöranR