Khalad Photography Blog

Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

......MEN DET RÄCKER JU INTE!

***

Ibland blir jag så förb.......ja, förbannad. På mig själv. Det blir så lika hela tiden. Inte bara lika förresten, lika och konventionellt. Och prydligt liksom, välordnat. Jovisst, jag tycker det är vackert, det är precis det jag gör. Men det räcker ju inte. Det är ju liksom bara en avbildning av verkligheten. Och verkligheten är ändå alltid vackrast, så det blir bara en sämre variant. Och fel då? Inte vet jag, men jag är själv inte nöjd. Jo, ibland. Men det måste hända mer, ta tag mer, åtminstone i mig själv.

Dom här är också från idag, från Grängshammar. Jag påstår inte dom är bättre(1), dom har fått tjänstgöra som avreageringsobjekt, som en kudde man kan slå på när man är förb..... Det måste ju gå att få det lite annorlunda.

(1) Jo förresten, det finns en som jag tycker är bra, kanske två, men vilka säger jag inte

****

Inlagt 2016-01-17 00:56 | Läst 1597 ggr. | Permalink

2016-01-17 01:42 Dubbelolle

Blev spännande, tycker dock både trean o fyran skulle va lite mörkare o kontrastrikare - som dom andra, gillar dina tankar o ditt experiment, inget fel i att avbilda, men det kan bli lite trist, det är därför jag ofta lägger upp mina "meningslösa" bilder, liksom för att utmana och göra nåt annorlunda, faller sällan så många på läppen, men jag blir rätt nöjd själv, och det känns utvecklande och kul, må gott, LO

Svar från Khalad 2016-01-17 12:26

Tack LO, uppskattar dina kommentarer! Och jag tycker ju inte heller det är fel med avbildning, men ibland fastnar jag i det för länge./ Björn T

2016-01-17 02:32 Margareta Cortés

Flera fina där som mycket väl räcker till, speciellt tvåan och den sista.

Svar från Khalad 2016-01-17 12:28

Tack Margareta, roligt att du gillar dom! Sista är en av dom två jag själv gillar extra/ Björn T

2016-01-17 07:17 Hanna Wallsten

I mina ögon var detta vackert, speciellt den sista där man ser vad som kan vara dimma eller snö och kontrasten mellan mörka och ljusa partier. Det ser rått ut, gillar sådana landskapsbilder har jag kommit på genom att vara här på Fotosidan. Visst blir man lite arg när man gör samma saker men å andra sidan så är det väl något slags bildspråk som man lägger sig till med. Inte fel om andra känner igen vem som är fotografen till slut, tänker jag :).

Svar från Khalad 2016-01-17 12:36

Hej Hanna, skoj att du gillar dom! Extra kul att du gillar den sista, det är en av dom jag också tycker om. Det är en ganska stark delförstoring av en mer "vanlig" landskapsbild i starkt motljus som ger den lite råa känslan, rådjuret såg jag inte ens när jag fotade men det står ju och kollar mig, uppenbarligen.
Att jag blir lite irriterad på mig själv är just för att jag bestämt mig för att inte fastna för någon speciell motivkategori eller ett speciellt sätt att fota, jag vill kunna växla mellan glada och ljusa bilder och mer mörka och kanske tunga bilder, mitt eget humör växlar ju så varför skulle inte bildutseendet kunna variera?Hälsningar/ Björn T

2016-01-17 09:54 pic-tor

Den sista gillar jag. Nog känner jag igen din frustration, men är inte den ett tecken på ambition? Man vill något, men når kanske inte ända fram. I stället för att resignera harvar du på och det är väl precis så vi ska göra. Konst är ju mer transpiration än inspiration lär någon ha yttrat träffsäkert. Så fortsätt svettas du Björn. En undran bara; börjar inte Grängshammar på att bli sönderfotograferad? Bilder blir ju inte bättre av att ständigt upprepas.

Svar från Khalad 2016-01-17 12:42

Hej Torbjörn! Du gillar också den sista, skoj, det gör jag med. Och du har såklart rätt, frustrationen är ju ett tecken på att vi vill mer, så det är nog sunt. Min irritation är också därför att det enda jag bestämt mig för beträffande mitt eget fotande är att inte fastna i ngn speciell motivkategori, inte heller i ngt särskilt genomtänkt sätt att fota. Det är absolut inget fel på det vackra, men inte bara det vackra!
Har däremot medvetet tänkt just det du säger, att det är nyttigt att harva på, på sikt ger det säkert ngn slags utveckling.
Grängshammar? Jo, så är det säkert, men Peter var inte där för att fota platsen, han ville åt svanarna som stack!

Tack för fin kommentar!/ Björn T

2016-01-17 10:13 syntax

Jag tycker att det vackra alltid är i sin egen rätt - det är sig själv nog.
Visst är verkligheten alltid bäst - men en anledning till att fotografera är ju att hålla det fina kvar, att kunna återerinra.

Svar från Khalad 2016-01-17 12:44

Jo, jag vet Peter, och du vet att jag gillar det vackra också! Men inte bara, precis som mitt humör går upp och ner vill jag att bilderna ska kunna visa olika sidor av mig själv trots att det inte är mig jag fotar.Ha det gott i kylan!/ Björn T

syntax 2016-01-17 14:01

Mjältsjuka min herre...! Skall man börja uttrycka sig själv, kan man ju bli rent förskräckt över resultatet... :-D

2016-01-17 10:18 Lena Holm

Känner igen din frustration. Jag fotograferar ju samma fåglar gång på gång, pilfinkar, koltrastar, kajor, måsar och hägrar. Det blir väldigt mycket samma sak. Men någon enstaka gång sticker en bild ut och det räcker på något vis för mej. Jag njuter dessutom lika mycket varje gång jag är ute och fotograferar dessa flygfän. Fjärde bilden gillar jag nog mest i denna kollektion. Linjerna gör den.
Hälsningar Lena

Svar från Khalad 2016-01-17 12:47

Hej Lena, tack för din kommentar, uppskattas! Tror att ganska många av oss känner så här. Det är ju inte det att det är ngt fel på det vackra eller på landskap, det är bara det att jag inte vill att det ska bli för lika för länge. Mitt humör växlar, varför skulle inte mina bilder växla? Och att det bara är ibland som bilderna "går hem" är ju naturligt för oss alla gissar jag! / Björn T

Lena Holm 2016-01-17 14:06

Jag har funderat lite till på ditt inlägg. För oss som fotograferar fåglar och andra djur är det trots allt uthållighet vid samma gamla vanliga fotoställe som till slut ger den där fullträffen som man mår så bra av. Man lär sej hela tiden hur djuren beter sej på en viss plats, när på dygnet det bästa ljuset inträffar, hur fåglarna rör sej i området etc. Längs vägen blir det väldigt mycket "samma sak´" men det får man väl kalla erfarenhet i så fall. Att fånga en fågel i flykten kräver också en viss träning. Det handlar ju bara om att sätta fokuspunkten på fågeln,men det är inte så lätt som det låter. Så brukar jag tänka när jag fotar pilfinkar och skrattmåsar i flykten. Förhoppningsvis sätter jag DEN bilden när jag plötsligt får en chans på något ovanligt.
Hälsningar Lena

2016-01-17 11:38 Marianne Bengtsson Rosander

Jag känner igen hur du resonerar.
Själv blir jag ganska less på backen bakom huset och macrokrypandet där,
men så får jag den där bilden som jag tänkt mig och då känns det genast bättre.
Fjärde bilden gillar jag för linjerna, den sista fick jag titta lite extra på innan jag såg rådjuret
// Marianne

Svar från Khalad 2016-01-17 12:52

Tack Marianne, vi är nog många som känner så :-). Och dina bilder från backen bakom huset är ju ofta superfina! Min egen favoritbild är den tredje, det svarta vattnet känns lite hotfullt alldeles bredvid den solbelysta isen. Den sista är den andra av mina egna favoriter, det är en ganska stark delförstoring och jag såg inte ens rådjuret när jag tog bilden men jag gillar den lte hårda och råa kontrasten i bilden.Hälsningar/ Björn T

2016-01-17 14:00 Mikael Jakobsson

Visst kan man tycka att sina bilder är enformiga och svårt att få det där lilla extra. Blir ofta samma saker och samma redigering. Men för mig har jag kommit att inse att det är stunden då jag fotograferar som är det riktigt roliga och sköna, inte stunden efter med redigering och att visa upp bilder. Men det är ju jag, och jag tittar oftast mer på andras bilder än mina egna.
I mina ögon finns det några kanonbilder ovan. Bild 3 som ser ut som ett flygfoto och bild 5 med sitt fantastiska ljus som kommer fram fint även i svartvitt.
Ha det bra!

Lena Holm 2016-01-17 14:09

Hej Mikael,
jag känner igen det du skriver om att det är stunden när man tar bilderna som är upplevelsen. När man kommer hem får man se om något, över huvudtaget är att betrakta som lyckade bilder. Kanske är det här typiskt för djur-fågelfotografer. Jag upplever i alla fall samma känsla när jag fotar under vatten, kanske för att jag gjort det så pass länge.
Hälsningar Lena

2016-01-17 14:31 Lena Eriksson

Ett sätt att förändra sig kan kanske vara att ändra utgångspunkt för vad man vill med sina bilder...vad vill man visa eller uttrycka? Jag har ofta uppfattningen att du med dina landskapsbilder som du ju ger exempel på här, vill visa på naturens skönhet. Och det gör du ju bra.
Ett sätt att förändra uttrycket med sådana bilder är kanske att använda spakarna mer i Ps...inte bara kontrasten utan även med belysning och filter. Och inte vara rädd att beskära, dagens stora filer tål ju rätt mycket beskärning.

Vill man förändra sitt fotande till andra områden kan det här med utmaningar vara bra, man kan turas om i ett gäng och ge varann uppdrag eller ämnen. Thomas och jag körde det en kort period. En vecka var uppdraget "linjer", nästa "silhuett"..."en sekunds exponering" ..."underifrån-perspektiv" etc....faktiskt kul. Ger stor frihet till motiv men från en speciell utgångspunkt.
Annars tycker jag att titta på andras bilder, fotoböcker etc kan ge inspiration till nya idéer och åtminstone nytänks-ambitioner...att sedan få till det är en annan sak....

ha det bra!!!

Svar från Khalad 2016-01-17 22:51

Hej Lena, jag driver lite med mig själv ibland när jag skriver. Men det är också bra för mig att uttrycka stundens funderingar, det blir liksom tydligare när dom kommer på pränt. Om jag lutar mig tillbaka lite mer tycker jag trots inlägget här att jag har ganska stor bredd både på motiv och bildkaraktär så jag är inte alls seriöst missnöjd med mig själv. Och även om jag inte uttrycker det så ofta vet jag ungefär vad jag vill på sikt - visa mer vad jag känner än jag ser. Och det kan ske på två sätt - antingen visa det jag ser men på ett sätt som också tar med vad jag känner, eller genom att bilder som har mer symboliskt innehåll.
Landskaps- och naturbilderna hör ju definitivt till första kategorin, och utan att göra mig märkvärdig är det mer min egen förundran över att hur oerhört vacker tillvaron är, hur allt hänger ihop från stjärnor, solnedgångar och maskrosor jag vill visa, snarare än just hur fin solnedgången är. På sätt och vis är det också temat i min bok.
Men mitt i allt detta vackra finns också rädsla, olust och sorg och det tar sin beskärda del av livet. Kan jag välja fokuserar jag såklart på det vackra, men ofta väljer jag inte. Men jag vore inte sann mot mig själv om jag inte också visade att jag ibland är rädd, ledsen eller känner ångest. Dom känslorna är mycket svårare att beskriva "rakt på" i bild. Det är inte heller så att jag söker sätt att uttrycka rädsla eller sorg, men själv ser jag att många motiv eller bilder jag gör bottnar i såna känslor.
Men självklart vill jag lära mig andra uttryckssätt än dom jag har och du har en hel rad bra förslag där, tack för en fin kommentar! / Björn T

2016-01-17 20:05 begust

Jag jobbar med bilder till RIFO nu.
Jag vill försöka hitta nya uttryck.
Utmana mig själv lite

Svar från Khalad 2016-01-17 22:53

Låter roligt, lycka till!/ Björn T

2016-01-17 22:52 Khalad

Skrev detta i svaret till Lena E men säger gärna samma sak till er alla - det är hur jag tänker, i den mån jag nu tänker och inte bara plåtar på!
Hej Lena, jag driver lite med mig själv ibland när jag skriver. Men det är också bra för mig att uttrycka stundens funderingar, det blir liksom tydligare när dom kommer på pränt. Om jag lutar mig tillbaka lite mer tycker jag trots inlägget här att jag har ganska stor bredd både på motiv och bildkaraktär så jag är inte alls seriöst missnöjd med mig själv. Och även om jag inte uttrycker det så ofta vet jag ungefär vad jag vill på sikt - visa mer vad jag känner än jag ser. Och det kan ske på två sätt - antingen visa det jag ser men på ett sätt som också tar med vad jag känner, eller genom att bilder som har mer symboliskt innehåll.
Landskaps- och naturbilderna hör ju definitivt till första kategorin, och utan att göra mig märkvärdig är det mer min egen förundran över att hur oerhört vacker tillvaron är, hur allt hänger ihop från stjärnor, solnedgångar och maskrosor jag vill visa, snarare än just hur fin solnedgången är. På sätt och vis är det också temat i min bok.
Men mitt i allt detta vackra finns också rädsla, olust och sorg och det tar sin beskärda del av livet. Kan jag välja fokuserar jag såklart på det vackra, men ofta väljer jag inte. Men jag vore inte sann mot mig själv om jag inte också visade att jag ibland är rädd, ledsen eller känner ångest. Dom känslorna är mycket svårare att beskriva "rakt på" i bild. Det är inte heller så att jag söker sätt att uttrycka rädsla eller sorg, men själv ser jag att många motiv eller bilder jag gör bottnar i såna känslor.
Men självklart vill jag lära mig andra uttryckssätt än dom jag har och du har en hel rad bra förslag där, tack för en fin kommentar! / Björn T

2016-01-18 23:18 Gun-Inger Arvidsson

Visst ger just svartvita bilder en annan spänning det kommer jag inte ifrån.
Särskilt när det är naturbilder som ofta blir så vackra i färg.
Det finns motiv överallt när man kikar omkring sig.
Som du har hittat här.
Gun-Inger

Lägg till

Khalad Photography Blog

......MEN DET RÄCKER JU INTE!

Tidigare blogginlägg

Kategorier