Khalad Photography Blog
Så började det......
***
Så ser dom alltså ut, mina allra första egna bilder. 1952 eller 1953, sannolikt det senare, då jag var 13. Och alla bilderna är tagna med pappas lådkamera, modell 1930 nånting, 6x9 cm. Inga inställningar annat än B (Ball - lång tid) resp kort tid, och jag har ett svagt minne av två bländare mulet resp sol, i så fall antaglien bl 8 resp 11, ingen avståndsinställning. Men det fanns två sökare, en för stående format och så vände jag ett kvarts varv på kameran så hade jag sökare för liggande format. Tror att svanen i Marnästjärn, Ludvika, nedan är min första egenhändigt tagna bild
*
*
Så en bild på lillebror utanför huset vi hyrde lägenhet i
*
Vattenhjulet med stånggången som går ut till höger och förde kraften till gruvpumparna eller gruvhissarna finns på Gammelgården i Ludvika och den tyckte jag nog såg stilig ut
*
För en trettonåring var ju stationen med sina tåg också intressant, undrar om inte det här är den sk GDG-expressen, ett motorvagnsset som gick Göteborg - Dalarna - Gävle
*
När jag var riktigt liten, antagligen från det jag var 3 till det jag var 5 år (1943-1945) hade vi en finsk pojke, Heimo, boende hemma hos oss, då i Falun. Krigsbarn var vanligt här hemma då och var ju för att dom skulle slippa undan kriget i Finland. Jag har egentligen inga egna minnen från den tiden men han kom och hälsade på mamma och pappa här i Ludvika en gång, fortfarande sannolikt 1953, och här är vi på utflykt med fika. Heimo sitter närmast kameran och ser väl ut att vara runt tjugo så han är väl 8-10 år äldre än jag.
*
*
1952 eller 53 vilket det nu var köpte pappa sin första bil, en Vauxhall Velox (rak sexa på 64 hkr tror jag mig minnas) och att åka på utflykt var ju då spännande för alla i familjen. Mamma står och tittar på utsikten, pappa sitter kvar vid ratten
*
Sista bilden får bli en gruppbild som Magnus Fröderberg efterlyste för ett tag sedan. Här sitter vi i trädgården i mitt sommarparadis Deje. Det är pappa, mamma och lillebror till höger, så mammas bror Frej med sina två pojkar och morfar till vänster. Jag ser att morfar fortfarande bär sitt sorgband efter mormor som gått bort vintern innan och jag undrar om detta kan vara inför eller efter urnsättningen, mamma är lite uppklädd och helt i svart som det ser ut
*
Tack för idag!
***
Mycket bra start.
Sov gott
Bob
Redan i början av 50-talet behövde vi mer arbetskraft än vi hade och som löstes främst genom en kontinuerlig immigration av finländare, därefter en första våg (obs positiv våg!) av "nya" invandrare, huvudsakligen från Italien. Efter Ungern-krisen kom ganska många ungrare och sen från allt flera länder.
Och jag är fortfarande utvecklingsoptimist och har inte alls känslan av att allt håller på att förstöras. Däremot har problemen och konkurrensen blivit så mycket större när globaliseringen gått snabbare än vad vi och andra hanterar på ett bra sätt. Då, på 50- och 60-talen, brydde vi oss inte särskilt mycket om alla fattiga och svältande långt ute i världen och med Indien, Kina, hela Afrika och många, många fler länder var fattigdomen ute i världen ännu mkt större än den är idag. Men det var utanför "vår" värld, utan Sverige och tom utanför Europa. Idag b ryr vi oss om andra inte bara i Europa utan också ute i världen, vi har läkare som åker till Liberia för att stoppa Ebola med risk för eget liv, läkare utan gränser..... Att så internationaliseringen också sätter press på den svenska ekonomin är inget konstigt, den är ju samtidigt grunden för att svenska företag och därmed svensk och invandrad arbetskraft fortfarande kan utvecklas. Jag tycker ingenting raseras, oavsett vi har en nuvarande regering eller en borgerlig. Men min optimism betyder ju inte att jag tycker allt är bra, det finns massor att göra och jag skulle gärna börja med att minska polariseringen mln olika grupper - folkslag, religioner, politiska åsikter, sexuell läggning, i stort sett alla olikheter. Självklart finns det stora åsiktsskillnader, men det är nästan alltid bättre att titta efter likheter än att betona allt som skiljer
Titta, nu blev det så där långt igen. Tack för en jättefin kommentar, det var eg bara det jag ville säga!/ Björn T
Roliga för dig att hänga upp minnesfragment på.
Roliga som tidsdokument.
Roligt att se att din bilduppfattning var välutvecklad redan då.
Roligt att du delade med dig!
Eva
Sten
Katarina
Intressant att du nämner Heimo. Min berättelse där är alldeles sann men nu när jag tittat på bilden flera gånger slår det mig att bilden inte alls visar Heimo, det där är ju storasyrrans (som sitter bakom honom) kille då, Gunnar
Tack igen Ingemar!/ Björn T
Hälsningar Lena
Hälsn!