Khalad Photography Blog
FOTOKOMPISARNA
***
Svartvitt eller färg? En fråga som ofta kommer upp här på sidorna. Och för mig är det självklart att det inte finns något enkelt svar, det beror både på bilden och sammanhanget och vad jag vill med bilden. Just när det gäller porträtt upptäcker jag att jag oftast föredrar svartvitt. När jag gjorde aprilbidraget i min årskavalkad häromsistens bestämde jag mig för bara naturbilder, men det fanns en del annat, tex bilderna från aprilmötet på Fågelsången . Jag gjorde ju en blogg därifrån direkt då för snart ett år sen och då var det bara färg om jag kommer ihåg rätt. Nu känner jag tydligt för porträtten i svartvitt. Här kommer några av dom. Grundtanken var att göra "klassiska" porträtt, bara de två sista porträttbilderna valde jag en annan ton.
*
Anna
*
Bengt
*
Monica
*
Peter
*
Martin
*
Anders
*
Stefan
*
Kurre
*
Och det var så skoj att göra så ett icke-porträtt också får hänga med
Var la jag den nu då? Fyrisån och Uppsala
*
*
Förr visste man att man hade svartvit film i kameran, och tänkte därmed svartvitt redan vid motivgestaltningen, innan bilden blev tagen.
Det är klart att den svartvita framställningen vann mycket på de sistnämnda förhållandena. Med porträtt går det många gånger bra med dom nuvarande förutsättningarna, men jag tycker att det syns exempelvis i din sista bild att det inte har varit svartvittänk från början?
Till sist, jag har generellt svårt för att planera bilderna från första början, och om det är ett krav att man redan från början vet vad det ska bli har jag inte en enda bild som fyller det kravet. Jag vet vilka motiv jag söker för stunden, men själva bilderna kommer till när jag ser något som tilltalar min känsla, sen är det vid datorn jag avgör om och i så fall hur jag ska göra för att återspegla det jag kände. Tack för en utmärkt kommentar, jag gillar riktiga synpunkter! Hälsningar/ Björn T
PS Det du ser i sista bilden tror jag inte alls har med det att jag tittat på den i färg tidigare, du har inte en susning om ifall jag just här ställt om kameran till svartvitt redan vid plåtningen. Däremot ser du att jag bildbehandlat den i Silver Efex och därvid valt en återgivning som är aningens mer spektakulär än konventionellt (eller klassiskt som jag kallar stilen i de första porträtten) helt enkelt därför att den bättre speglade det goda humör jag hade när jag promenerade runt i Uppsala efter mötet./DS
Jag tycker att just den sista bilden är ett bra exempel på vad jag menar. Om det motivet hade dykt upp framför min kamera under den gamla tiden när jag hade svartvit film i kameran, och följaktligen var medveten om den förutsättningen redan från början - då hade jag undvikit just det motivet. Detta på grunds av att jag genast hade sett att jag i svartvitt inte hade kunnat luta mig mot färgernas separerande förmåga, utan att alla cyklarna skulle komma att framstå som en ostrukturerad "massa" i svartvitt. Den "gegga" som har uppstått i svartvitt, och som säkert inte fanns i färg, drar nämligen blicken från huvudmotivet.
Hälsningar Lena
Många bekanta ansikten
VI hörs
/Niklas