Khalad Photography Blog

NOSTALGITRIPPEN eller RÄTTA PROPORTIONER

Kanske känner ni inte till det, men det här är en av Sveriges mest betydelsefulla platser. Obetydligt känd för andra än ett fåtal invigda. Vilka som är invigda - ja, det är i stort sett bara jag, mina syskon och kanske några till, Mats och Birgitta till exempel. För alla andra är det en ganska obetydlig ort några mil norr om Karlstad. Men som sagt, så är det inte alls, det är en av Sveriges mest betydelsefulla platser. Vilken ort jag pratar om? Deje förstås, det måste väl alla begripa? Men det är just det ni icke invigda gör, ni förstår inte betydelsen. Och det är precis därför jag vill att fler ska förstå  Dejes rättmätiga proportioner som en av Sveriges mest betydelsefulla orter. Varför? Har ni inte fattat det heller? Ja men det var ju här morfar och mormor bodde. Det var ju hit mamma och jag och mina syskon reste varje sommar hela 40-talet och första halvan av 50-talet när semesterresor var ett okänt begrepp. Pappa kom hit under några veckor men vi var här hela somrarna. Deje är ju paradiset på jorden med sommar, fullt av svalor och smultron, vedbod och isdös på gården, filbunkar i rad i köksfönstret och den förnämsta av alla badplatser - Skivtjärn. Det var där som mamma hoppade ur ekan för att stående doppa sig i vattnet, det var bara det att det var fem meter djupt men vi såg ju vartenda sandkorn på botten så hon trodde det kanske var en meter. Och de största smultronen växte på banvallen, där vi inte fick gå, på banvallen till den smalspåriga järnvägen som gick alldeles utanför huset och sen på järnvägsbron över älven. Vilken älv? Vet ni inte nånting? Klarälven förstås. Sveriges vackraste älv (eller möjligen näst vackrast, jag menar, jag är ju ändå född dalmas).

Nåväl, i förrgår skulle jag skjutsa ett av barnbarnen till Karlstad där pappa mötte upp för vidare transport till Resö. När avlämnandet gjorts vid 7-tiden på kvällen klarnade det just upp efter mkt regn och jag fick idén att åka upp till Deje. Det är nästan 60 år sen jag brukade vara där på somrarna och jag har nog inte varit där mer än en gång sen dess. Det är knappt 25 mil från Korsheden till Karlstad så jag ville passa på. Sagt och gjort, istället för att vända nosen hemåt tog jag 63:an norrut utefter älven, via Forshaga och upp mot Deje.

*

Det blev strålande fin kvällssol när regnmolnen väl dragit förbi

Förstora gärna, klicka 2 gånger!

*

Allt är ju förändrat så jag började med att leta rätt på järnvägdstationen. Och den hade blivit mkt mindre, inga smalspåriga spår t ex och bara ett enda vanligt, bredspårigt

*

Från stationen gick gamla landsvägen mot Ekshärad och Trysil och uppe i  backen fanns det ett kondis där vi ibland kunde köpa syrliga karameller när vi knatat barfota från stationen

*

Från centrum letade jag mig ner till villaområdena där morfar och mormor bott och här såg det inte heller sig likt ut till att börja med, men så fick jag syn på den nu igenlagda smalspåriga järnvägen ( det var NKLJ, dvs Nordmarken-Klarälvens Järnvägar som trafikerade då, både med person- och godståg)

Det är ju lätt att se gamla järnvägen till höger på bildern ovan. Den gick vi också barfota på, på väg upp till biblioteket för att låna Jules Vernes En världsomsegling under havet, och jag kommer fortfarande ihåg känslan när vi efter att gått barfota på den solvarma banvallen kom in på det kalla cementgolvet i biblioteket som låg i markplanet.

*

Och härifrån är det inte svårt att se det hus mormor och morfar hyrde övervåningen i

*

Det verkade väl bibehållet och renoverat, vackert gulmålat. Huset ägdes av Uno Klarström med familj, så på nedervåningen bodde Uno med hustru (har glömt vad hon hette), de tre barnen Mats, Birgitta och Inger och Unos syster Edla ( det var två rum och kök ju så 6 personer var inget problem). Mats och Birgitta var mina bästa lekkamrater. För mig är namnen Mats och Birgitta fortfarande synonyma med BRA LEKKAMRATER. På övervåningen, som också var två rum och kök, hyrde morfar och mormor så där bodde också mamma, jag och mina två syskon, så det blir ju också bara 6 personer.

*

Det var bara när pappa kom hit, och/eller mammas syster Olga också kom, som dom inte fick plats, dom hyrde rum i huset bakom

*

Järnvägsbron över älven låg bara ett femtiotal meter från vårat hus så man hörde väl när tågen gick över bron, som nu är gång- och cykelbron

*

Idag är det alltså lätt att gå ut på bron. Det var det inte då, vi kunde ju inte gå på själva spåret utan vi gick på syllarna alldeles bredvid spåret och det fanns inget golv eller markplan under syllarna utan man såg vattnet mellan varje syll. Men från bron är älven såklart fortfarande lika vacker

*

*

*

Själva Skivtjärn var inte stor längre

*

Men vattnet var lika fantastiskt klart som jag kommer ihåg!

*

Efter Skivtjärn var det dags att ta sikte hemåt. Klocka är nio på kvällen och jag har mer än 3 timmar i bilen. Jag tar småvägarna över Mölnbacka och Molkom och njuter av det vackra värmländska landskapet

*

Nya regnmoln har nyss gett nera regn och ger både regnbågar och våta vägbanor

*

*

*

*

*

*

Vägen går förbi det stora området vid Mangen med bara sandmo och  tallar

*

*

*

Och sådär fram mot halvett på natten till midsommarafton rullar jag in i Korsheden igen, nöjd med en vacker och givande resa i svenska sommarlandskap!

2014-06-21 15:57   alf109

Fin berättelse om den Värmländska landsbygden. Själv tillbringade jag mycket tid i Åmotfors vid Norska gränsen.

Ett tips i all välmening, strunta i att skriva att man skall förstora och klicka i två steg vid varje bild, det sabbar flytet i texten och dessutom är det en ganska överflödig information som nog de flesta känner till ändå. Ett annat tips är att ladda upp bilderna både i album och i bloggen, då kan man sortera om i albumen utan att bloggen påverkas.

-affe

Svar från Khalad 2014-06-21 17:01

Hej Alf, roligt batt du kommenterar, tack! Bra synpunkter också, det här med uppmaningen att förstora har jag redan åtgärdat, dock behöll jag det på första bilden. Ska känna in det liten till, kanske tar jag bort det där också.
Det där med att ladda upp både i album och bloggar förstår jag inte, är det nå´t jag missat? Jag menar, efter ett tag brukar jag sortera om så att alla bilder som ligger i albumet nya bilder hamnar mer "rätt", typ i landskap, resor, personer el vad det nu är, det påverkar vad jag kan se inte bildvisningen i bloggarna! Däremot skulle jag vilja rensa i någraalbum, men då går det inte att se bilderna i bloggarna (dom bilder jag tar r bort)
Åmotfors har jag bara rest igenom ngn gång, men hela Värmland är ju fint! Kul att du gillade bilderna!
Hälsn/ Björn T

alf109 2014-06-21 17:08

Du kan ladda upp bilderna direkt från datorn till bloggen och då sparas dom separat tillsammans med blogginlägget. Du kommer alltså inte att se dessa kopior i något album utan de sparas tillsammans med blogginlägget som sagt. Jag gör alltid så dels för att jag river och röjer bland mina album då och då, och dels gillar jag layouten bättre med bilder som sväller i bloggen när man klickar på dem utan att man hoppar till någon annan sida. Du kan kolla i min blogg så ser du skillnaden.
-affe

Svar från Khalad 2014-06-21 17:21

Ladda upmtill album vet jag ju hur jag gör. Hur laddar jag upp till bloggen direkt?

alf109 2014-06-21 20:00

Du väljer ladda upp lokal fil i samma ruta och letar reda på filen på din egen hårddisk och laddar upp den.

2014-06-21 16:08   Björn Wångblad[BF]

Fina bilder.

Svar från Khalad 2014-06-21 17:22

Tack Björn, kul att du gillar dom! / Björn T

2014-06-21 16:33   begust

En mycket bra berättelse,
Verkligt fina bilder

Svar från Khalad 2014-06-21 17:23

Stort tack Bengt för din fina kommentar! / Björn T

2014-06-21 16:55   Dubbelolle

Vacker o fin berättelse med härliga bilder! Hils, LO

Svar från Khalad 2014-06-21 17:24

Hej LO, stort tack för din positiva kommentar, den glädjer mig såklart!/ Björn T

2014-06-21 17:44   Sten Björklund

Mycket fina landskapsbilder. Absolut högsta betyg från mig. Det viktigaste är ändå som jag ser det din berättelse. SÅ viktig. Tänker på en Värmlandspoet när jag läser texten. Stig Berg.
Sten

Svar från Khalad 2014-06-22 18:18

Stort tack Sten för din fina kommentar, den glädjer jag mig åt! Och du har alldeles rätt, det ÄR viktigt att berätta lite hur det var - för inte så länge sen alls! Hälsningar/ Björn T