Khalad Photography Blog

Barns värld (1) - eller 9 milliarder världar

Varenda en av oss lever i sin egen värld. På utsidan finns det bara en värld, en existens. På insidan finns lika många världar som människor, snart 9 milliarder alltså. Och jag skojar inte, eller överdriver. Och det gäller inte bara människorna på andra sidan jorden.  Vi kan växa upp i samma land, i samma stad, i samma kvarter. Ändå är din värld helt annorlunda än min. Jag (eller du) kan tom ha levt tillsammans med en annan människa nästan ett helt liv, jag (eller du) vet ändå inte hur hans eller hennes, förlåt hens, värld ser ut. Även om vi tror det ibland. Samtidigt är det också sant att vi har mycket gemensamt. Alla längtar vi efter frihet, efter kärlek och efter bekräftelse. Men det är inte det som intresserar mig just nu.

Allt händer när vi är små. Småsaker vi för länge sedan glömt  kan styra oss ett helt liv. För att inte tala om stora saker. Men det syns inte. Det syns inte på utsidan att din värld är så olika min. Men visst är det bra att tänka på ibland när jag inte förstår varför du gör som du gör, eller säger som du säger. Men det är väldigt lätt att glömma.

Men det som intresserar mig är vad som styr oss. Vad som styrt mig. Varför betyder skog trygghet för mig men rädsla för dig? Eller tvärtom? Varför är jag rädd för höjder men inte du? Inga svar finns och det går inte heller att lätt ta reda på.  Men jag är säker på att Elias klätterträd betyder något väldigt, väldigt positivt. Brett, tryggt, stadigt förankrat, bra klättergrenar, det går att klättra ganska högt så man hisnar lite

Och än så länge står oftast pappa eller mamma därnere. Eller farfar.

2013-12-17 01:52   EGW

Så sant, så sant! Och det finns faktiskt plats för oss alla. I alla fall enligt min uppfattning. I själva verket är det ju olikheterna som skapar dynamiken i tillvaron. Om vi alla var precis lika skulle världen troligen vara ganska förskräcklig. Jättefint foto!

Svar från Khalad 2013-12-17 23:38

Tack för din fina kommentar! Roligt också att du gillar bilden! Hälsningar/ Björn T

2013-12-17 02:12   Annelie Worgard

IInspirerande och tänkvärt!
Jag säger också , så sant, så sant. Varje människa är som ett eget universum. Ibland tänker jag att våra gillanden/ogillanden/tyckanden i debatter och diskussioner inte riktigt är ödmjukt nog inför det faktim att vi inte delar samma världsbilder. Vi borde närma oss varandra med mer ödmjukhet och nyfikenhet än vad vi många gånger gör.Inte anta att vi vet vem den andra är, mera undra vem är du?
Nu skall jag...vem jag nu är, sluta jobba och gå till sängs!
Önskar dig en God Natt och trevliga helger framöver.
Ps. Bilden är jättefin och passar som handen i handsken till din text DS

Svar från Khalad 2013-12-17 23:44

Hej Annelie, roligt att du vill kommentera och tycka till om det jag skrivit. Kul också att du tycker bilden passar till texten! Hälsningar/ Björn T

2013-12-17 13:31   Peter-L

Kloka rader!! Värda att läsa här och i övrigt betänka annars. Jag som du tror på att det "händer när vi är små".
Därför, blir det så viktigt, det vi ger våra barn!! Som jag brukar säga, de vi fostrar idag, är de vi upplever i morgon. Vilket också gör att de vi upplever idag, är de vi fostrade igår. Så är det "ungdomarna" vi ska "klaga" på??
Jag tror på självinsikt, om den vi är, det vi ger... Speciellt till barn, som tar det med sig.
Det är svårt att lära gamla hundar sitta, men även vi tar med oss. Det vi ger, är det vi får! What you give, is what you get... Barn är viktiga, och härliga! Ha en barnsligt bra dag!! //Peter

Svar från Khalad 2013-12-17 23:54

Hej Peter, tack för att du läser och kommenterar! (Upp)fostran, vad det nu är, har nog betydelse också, men mest tror jag allt det vi aldrig tänker på att vi själva gör eller är har starkast påverkan. Helt enkelt hur vi själva är. Och det är ju precis vad du säger lite längre ner. Och vem som har mest att lära av vem kan vi ju alltid diskutera....
Hälsningar/ Björn T

Peter-L 2013-12-18 12:26

Ja du Björn, "uppfostran", i min värld är det både plus och minus. I en ärlighet. Och baserat på den man är, men också normer kring "rätt och fel". Jag tror inte att man ska komplicera det hela. Sunt förnuft, kommer man långt på. Jag är en stolt pappa till en tonåring, som får mycket värme, men också ramar. Sedan länge.
Det gör att hon idag ibland "uppfostrar" mig.... och vi skrattar ihop, för vi vet båda att det är rätt, och vi vet båda vem som lärt... Men ibland faller jag på eget grepp. Och påminnelsen är både kul och nyttig!!
Men i grunden, så tror jag starkt på att det är Vi, som ska uppfostra, eftersom vi har mer kunskap och livserfarenhet. En vacker dag, så kommer barnen ändå att bestämma själv. Och om de vill, så kan de kasta fostran över bord. Har dom inte fått någon, så har dom inte ens det valet. :) Tycker jag. Men allt med sunt förnuft, stöd och massor av värme!!! Men helt klart, jag kan bli arg också... Allt annat är mesigt, tycker jag. :) //Peter

Svar från Khalad 2013-12-18 20:19

Kul att få höra lite mer från dig. Dom flesta av mina bilder som handlar om barn gäller numera barnbarn - är lyckligt lottad med 5 stycken 3,3,5,8 resp 10 år. Tre egna har jag, med lite spridning är alla runt 40! Det här med vem som lär av vem handlar inte alls om uppfostran, om rätt och fel eller hur vi förhåller oss till våra medmänniskor, utan om oss själva som hela människor som vill utnyttja hela den potential vi har. Det är lätt att se hur mkt spontanitet, livsglädje, extas, glädje, omedelbarhet alla barn som mår bra har och hur det gradvis brukar försvinna med ökad ålder. Åtminstone för mig var det så att under min mest "aktiva" period med familj, jobb/ karriär, bil, hus kunde jag inte - läs gav mig inte tid - att ta in och njuta av det fullt ut. Nu får jag chansen igen och nu har jag både tid och intresse att både ta in och lära. / Björn T