Khalad Photography Blog

Partytime?

Javisst. Men nej förresten, det är det ju inte alls, det är ju från mammas begravning! Och jag tror att hon också log i sin himmel. Det är snart sju når sen mamma gick bort, 13 år efter pappa. Hon var född 1909 och hade ett par tre månader kvar tills hon skulle fylla 98. Det finns mycket jag gärna kommer ihåg, hon klarade sig själv med både matlagning och tvättstuga tills hon var en bra bit över 90 och var klar in i det allra sista - när palliativa teamet hade ringt efter mig sista eftermiddagen hann jag inte hem, jag kom en timme försent ( jag jobbade 25 mil bort), men jag pratade med henne i telefon efter att dom ringt efter mig!

Varför visar jag bilden? För att visa att alla begravningar inte per automatik måste vara sorgliga. Det var en fin och värdig begravning i Ludvika kyrka, det här är från begravningskaffet efteråt, och det är de yngre generationerna som är med här, mammas barnbarn med resp och barnbarnsbarnen. Och mamma hade levt färdigt.   Jag är också säker på att alla på bilden bilden i fick lite mindre ångest för dom begravningar som kommer. Får jag önska något så är det att det ser ut ungefär så här när det är dags!

2013-10-10 23:01   ylva_h

Vilket fint inlägg!
Minns med glädje ett par begravningar i släkten där man inte bara sörjt den bortgångne utan också med glädje mints de fina stunderna man haft tillsammans. När man har berättat de roliga anekdoterna som samlas under ett långt liv och tittat på gamla bilder.
Och så är ju begravningar ett tillfälle att träffa släktingar som man gillar men av praktiska skäl inte ser så ofta!
Jag tror nog din mor gladdes i sin himmel.